Efter en lång varm dusch så blev jag genast gladare. Duschen är min fristad, där bara mina tankar och jag är. Det är även där som saker och ting dessutom blir logiska konstigt nog.
Hur som helst. Jag blev verkligen förbannad när jag efter lång väntetid på vårdcentralen fick komma in och endast höra att jag får komma tillbaka två dagar senare. Särskilt när jag i stort sätt förväntade mig ett dödsbesked. Nej inte riktigt kanske men jag blir verkligen orolig när min kropp börjar strejka. Jag blir helt less när jag som verkligen älskar att träna och utmana mig själv alltid ska ha en så lång väg dit. Att jag försöker hålla kosten och få i mig rätt vitaminer för att inte bli sjuk så fort jag börjar röra mig igen ändå alltid bli det. Det är säkert inget mer än helt vanlig stress men hur ska jag lösa det då? Sluta jobba? Endast leva på det ynka studiebidraget som trillar in varje måndag och som knappt räcker till något alls? Nej jag tror inte det va. Jag tycker dessutom om att ha fullt upp.
Alla dessa problem är säkert ett resultat av överansträngning och för lite näringsrik mat, men hur ändrar man det då? När jag är kräsen? När min skola serverar äcklig mat?
Jag har liksom bara ett liv. Jag vill leva ett långt och lyckligt liv som många andra. Jag vill må bra och ha kul. Dessutom så är jag redan 17 år. Det är inte mycket, men samtidigt så är det mycket. Jag är snart vuxen. Allt blir dyrare, tråkigare och jag kommer inte alls ha den tid till att leva och ha så kul som man kan ha nu i tonåren. Det är inte lätt att vara 17 år, gå andra året på en linje fylld med plugg, vilja röra på sig, dansa, arbeta och ha ett socialt liv. Jag får panik.
Varför ska just jag råka ut för dessa problem? Varför ska just jag alltid ha en så lång väg till vad jag vill? När jag är så noga. När en personlig tränare har designat program till mig, planerat och utformat efter mig. När jag själv läser mycket om allt jag gör inom träning och kost. Jag behöver någon som ger mig svaren. Jag behöver följa något slags schema. Det absolut bästa kanske är att varje söndag sätta sig ner och skriva ner scheman för den kommande veckan? Men hur kul liv är det då?