En av anledningarna till att jag valde att lägga ifrån mig bloggen ett tag var på grund av för mycket vatten över huvudet. Säger man så? Precis innan vi gick på jullov i höstas så gick jag in i väggen. Jag bröt ihop så fort jag pluggade och var tvungen att stanna hemma från skolan för att jag helt enkelt inte kunde skriva ett prov. Det gick bara inte, det tog stopp. Att jag samtidigt hade dans, träning och ett jobb på schemat förvärrade det för mig.
Det var äntligen dags för jullov och jag kunde äntligen få pusta ut. Ändå så fick jag arbetspass nästan varje dag under lovet. Jag var totalt sätt ledig åtta dagar under hela lovet. Det var skönt, jag fick ju en fin lön förra veckan, och det var inte alls så jobbigt. Samtidigt var det de sista som jag behövde.
När skolan väl kom igång igen så bara orkade jag inte. Jag orkar inte. Jag klarar inte av all press och framförallt stress. Jag klarar inte av att bli psykiskt utmattad på grund av skolan. Någon som en gång var så lätt. Att varje dag ha huvudvärk, att bryta ihop får inte bli en vardag. Inte hos någon. Som tur är så tog jag tag i det igår och ska redan imorgon på ett möte med en annan skola.
Fick denna bild retweetad in i mitt twitterflöde idag. Det stämmer så bra. Det är precis så jag känner. Precis så som man inte borde få känna. Precis så det är.
