Ja, du är trasig. Jag är trasig. Vi alla är trasiga någonstans. Är man inte trasig så händer det iallafall förr eller senare. Jag har blivit sviken. Så många gånger. Det finns så många gånger jag känt mig ensam, även om jag vet att det finns flera underbara människor som verkligen bryr sig. Men ibland får man den där känslan, känslan som säger att världen sviker. Att allt är skit.
Jag har haft en väldigt jobbig period i mitt liv under den senaste tiden. Jag har inte vetat vad som varit sant, falskt, rätt och fel. Jag har varit stressad och ångestfylld. Jag har levt i en bubbla. Självklart har jag inte sagt något om detta. Jag presterar ju på topp? På utsidan iallafall. För det mesta handlar det mest om negativ energi i min omgivning. Jag pratar inte om något allvarligt. Det har mest varit små saker men när allt händer samtidigt, bryter man ihop. Jag bryter iallafall ihop. Det har varit skitsaker, som att jag inte kunnat träna som jag vill till exempel. Som lett till att jag hamnat i något slags sammanbrott. Hur ironiskt är inte detta? Här sitter jag och klagar på min sjukt jobbiga vardag när det finns människor som varje dag dör av värre problem. Människor svälter, lider av torka och obotliga sjukdomar. Och här sitter jag, med astma och i-landsproblem. Men ibland får man klaga.
Viktigt är dock att aldrig glömma det positiva man har. Det kommer alltid en ljusare dag efter varje mörk natt du gått igenom. Även om det känns omöjligt, tro mig jag vet att det kan kännas lååååångt bort. Jag är själv rädd för denna natt liksom. Jag är rädd för morgondagen. Just nu vill jag mest hoppa fram ett halvår/år. Då allt jobbigt förmodligen lagt sig. Jag vill bort från alla jobbiga drömmar nattetid och alla tankar som finns på dagtid.
Jag har samtidigt mycket positivt i mitt liv. Ja självklara saker som rent dricksvatten och ett varmt hus osv. men även andra saker. Jag har människor i min omgivning, som jag kanske inte pratar med särskilt ofta, som alltid ställer upp. Jag har en frisk kropp. Jag har tagit steget över tröskeln som säger ”nej jag gillar inte detta, och det vet jag!! utan att jag testat…”. Jag har en underbar familj. Jag vet också vad jag behöver för att må bättre.
Vad gör jag när jag mår dåligt? När jag är trasig? Ibland får jag ryck och ligger i sängen en hel dag. Goffar gärna glass (vilket jag oftast ångrar på grund av att min mage strejkar efteråt). Eller så har jag fullt upp. Jag kan ”flytta in” på gymmet, jobba, eller umgås med underbara människor. Imorgon ska jag ut och rulla på flurran (Flustret) med några underbara tjejer från min klass, vilket ska bli sjukt roligt. De är inga tjejer jag brukar umgås med, men sanningen är att även om jag inte gör det, Så är dom helt fantastiska. Det är dom som inte sviker. Är det inte så att det är människorna man kommer närmast som i slutändan sviker än?
Jag må vara trasig. Jag må ha ärr i mitt hjärta som är långt ifrån osynliga och lagade. Jag må ha en bit kvar att gå innan jag är nöjd med min tillvaro. Men vet ni? Vad gör det. Jag må ha en väldigt upptagen hjärna som konstant går på högvarv just nu. Jag må ha drömmar om att jag blir smittad av ebola, blir gravid och lyckligt kär i en person som inte finns (när jag sover alltså). Men vad gör det? Det är livet. Det är ett litet kliv på väg till nästa del bara. Gråta, hyperventilera, skrika av ilska, pusha mig tills jag blir svimfärdig på gymmet eller bara prova på något nytt är bara bra. Och ja, detta inlägg är sjukt stökigt. Jag skriver det mest för min egen skull. ”Through every dark night, there is brighter day.” Som det så fint står på min skuldra. Vad gör ni när ni mår dåligt? Dela med er! Man får ju må dåligt. 