Är inte det absolut viktigaste du? Nu menar jag inte rakt på sak du, familjen och vänner är ju viktiga. Men för att man ska må bra och vara på toppen så är väll det viktigaste du? Jag vet att när jag har dålig självkänsla så drabbar det liksom resten av min omvärld. Jag blir jobbig mot mina vänner, min familj och min pojkvän och börjar tänka massa konstiga tankar. Allt negativt som händer är plötsligt på grund av mig, även om jag egentligen vet att det absolut inte är så.
Nu ska jag beskriva två olika scenarier:
För ett antal år sedan var jag otränad och tyckte att jag var fin i ansiktet bara. Min kropp var ful utan kläder och jag trodde att det ända sättet att bli snygg var genom att äta mindre och helt enkelt svälta sig. För då var man snygg i kläderna. I kläderna som den snygga killen i skolan såg mig i.
idag: Jag tänker mer på vad jag stoppar i mig, jag tänker mer på vad min kropp säger om maten jag stoppar i mig och jag tränar. Jag tränar och vill gå på stranden i bikini. Jag vill att folk ska se mig. Inte på grund utav uppmärksamhet men på grund av att jag mår bra över hur jag ser ut, över vad jag har åstakommit med min träning (även om det inte är mycket). Men jag har lyckats.
Jag tycker att det är ganska självklart vad som är bäst. Ett jag där det är jag i centrum eller ett jag där jag tänker på vad andra tycker om mig.
Jag älskar att ställa mig på morgonen, utan kläder och se på mig själv. Se vad som är fint och vad som är fult. På morgonen är bästa tiden då man har fastat. Jag älskar att titta på mig och säga fan vad snygg jag är. Det ger mig motivation till att fortsätta träna och bli ännu bättre. Det får mig att se mina brister (de jag har enligt mig) och veta vad jag behöver ”jobba” på. Nu låter jag kall, provocerande och idiotisk men det är så jag mår bra. Alla strävar alltid efter perfektion även om det inte är medvetet. Och jag tror att jag, med ett jag som jag är nöjd med är perfekt. Jag vet att jag är unik, jag vet att jag är bra. Jag vet att alla är bra på sina egna unika sätt. Det här är mitt sätt.
Och för att göra det klart, jag tittar inte på mina dåliga sidor för att klanka ner på mig själv, jag tittar och tänker – det där ska bli bättre. Det handlar inte bara om min kropp! Utan det handlar om hela jag. Om min insida och mitt sätt att vara mot andra människor. För vad vore livet utan lycka och bra självförtroende?