Jag är så trött på människor. Jag har kommit in i någon slags svacka där det ända positiva är mat och träning typ. Resten känns bara jobbigt. Jag har kommit in i mina rutiner med träningen nu och vill verkligen inte ge upp dom. Samtidigt som jag ibland sitter och suktar efter massa fet mat. Som typ pizza. Jag tror inte att jag har ätit en ”riktig” pizza på två månader. Det vore riktigt gott. Samtidigt så fasar jag inför den dagen jag faktiskt äter det när jag vet att min kropp kommer att säga ifrån. För ni visste väll att det tar cirka två veckor för kroppen att lära sig att vara utan något -> man får ont i magen/inser att maten inte är bra för en själv när man väl äter det sen.
Jag har mina dagar där jag äter onyttigt. Jag har ingen specifik dag där jag får svulla. Jag äter lite då och då för att slippa chansen till att verkligen äta FÖR mycket just en dag. Det känns bättre att leva i nuet och inte ha för mycket av det goda. Det känns dessutom så bra nu när jag är inne i rutinerna och lever på mina morgonsmoothies, kvarg och bättre mat. För jag mår bättre och det går att variera maten på så många olika sätt och det är fortfarande så gott.
Vad anser jag om träning då? Jag tycker att alla ska träna. Det verkar ha blivit någon slags antitrend till träning där alla klankar ner på oss som väljer att må bra. För det gör man. Tränar man så är man dessutom varje dag en dag närmare sitt mål. Det där målet som vi alla har. Tränar jag fem gånger i veckan så är jag fem gånger närmare att må bättre och vara mer stolt över mig själv och min kropp än de som väljer att klaga. Som har precis samma mål.
Jag älskar att kliva upp på morgonen och se på min kropp i spegeln. Se vad som är fint och vad som är fult. (Enligt mig) det ger mig liksom, inspiration till att fortsätta träna och leva som jag gör. Hur mesigt det än kan låta. Det spelar ingen roll att vår värld är spräng fylld med ideal om vad som är snyggt och vad som är fult. Det är jag. Vad tycker jag är snyggt och fult?
Jag vill kunna gå i underkläder, bikini, klänning, shorts, ja allt och vara stolt. Inte skämmas. Jag vill känna den där viljan. Jag vill se på mig själv i spegeln och säga ”fyfan vad snygg jag är.” För då mår jag bra. Ännu bättre.
Man behöver inte ändra på sig helt. Det vill säga från stillasittande till ”måste träna fem dagar i veckan”. Det räcker med någon gång för att märka skillnad. Efter att ha lärt mig sluta äta de största kostbovarna så vet jag att man mår inte bra med dom i sitt liv. Man mår bättre utan, när man rör på sig. Jag vill att alla ska må bra. För det är alla värda. Man får må bra på sitt sätt. Man får vara överviktig, vad som helst egentligen. Så länge man kan svära på att man mår bra och vill ha det så. Alla är perfekta och unika, på sitt sätt. Men alla förtjänar en chans att må bra. Och genom träning – som finns i så många olika varianter – så kommer man en så bra bit på vägen. Man behöver inte bli en muskelknutte. Vi mår bara bra av att anstränga oss.