För ett år sedan så var mitt minsta problem C på uppgifter och små tillitsproblem. Nu, ett år senare så känns det som att allting krasar ihop, sakta men säkert. Jag blir trött på människor runt om kring mig, nära mår dåligt, jag är förvirrad, min kropp säger ifrån, allt är tråkigt och jag vet inte riktigt vad som vore bäst. Det går bara sämre i skolan också. Idag har dock varit en riktigt bra skoldag. Det gick bra på provet, jag hade ett givande samtal med min mentor och jag förstod faktiskt vad jag gjorde på matten idag. Men resten då? Det är en sak att veta att livet aldrig kan vara perfekt men att vara så förvirrad som jag är i dagsläget borde ingen få vara. Något jag behöver är någon som ger mig svar. på allt. Någon som tvingar mig till gymmet när jag inte är sugen och någon som får problemen att minska.
Dagens jobbigaste problem är fasa inför morgondagen och att brist på ork till att komma hem sent inte finns. Jag har bestämt mig för att träna tre dagar i veckan, måndag, onsdag och fredag. Ändå så lockar sängen mer idag. Får se hur jag gör.
