Nu går jag tillbaka en smula. Ibland måste man börja om från början… Sitter på ett sunkigt litet motell i Ottawa och minns. Älskar återblickar – kom med på resan.
Till begynnelsen. Hur det började för mig. Jag är uppfostrad med läsandet som en ständig följeslagare och troligen också som en skrivande själ. Satt och skrev redan som liten. Mitt bästa var att samla kvitton och sen ”bokföra” dem i en anteckningsbok och ”skriva” (streck, ej riktiga bokstäver) hur och var de kom från… Är också uppväxt i ett hem fullkomligt dränkt av böcker. Mina föräldrar är maniska boksamlare och läsare och jag började själv läsa vid 5-6 år. Minns det magiska i att knäcka läskoden, en tidig morgon i min säng när de obegripliga hyeroglyferna under bilderna plötsligt talade till mig. Det var en sagobok om fåglar och jag blev väldigt intresserad av krumelurerna, som om nån satt på mig ett par brillor med filter som gjorde det möjligt för boken att tala till mig. Rusade upp och väckte morsan och jublade ”JAG KAN LÄSA” varpå jag läste hela stycket högt för henne. Som om jag var född med förmågan.
Sen satte jag igång att skriva. På riktigt. Dikter och dagbok. En berättelse med sextema som 6-åring. (Var smått pervers i huvet sen 3-års åldern och ja det blev ju stor skandal när farsan hittade det där pappret och trodde jag blivit utsatt för sexövergrepp, men det hade jag inte, hade bara ett genuint intresse för allt snuskigt.)
Har kvar en del andra stories, från 8-, 9-, 10-års åldern. Sagor mest. Blev med djur i rollerna, älskade djur. Ett slags fabler. Sagor var jag också galen i. Är uppväxt med HC Andersen, bröderna Grimm, tjeckiska folksagor, ryska folksagor – tex den om Baba Jaga (hon fick också komma in en sväng i min nyaste roman ”Nattsländan”).
Men min första dröm var att blir krigskorre. Journalist som rapporterade från konflikter. Andra världskriget var fascinerande på många sätt, mest ur journalistisk synvinkel. Hade såna drömmar men det blev inte av. Kanske lika bra det, tror jag hade fått en kula i huvet annars. Fick en nge istället och blev kvar hemma och skrev i damtidningar och så en massa reklamtexter. Men det var bra skola, journalistiken sitter i ryggmärgen, kommer aldrig lämna mig, den där insgtinkten att nosa upp en bra story och att snoka vidare i folks privatliv, haha. Bra att ha när man ska skriva romaner om relationer! En författare ska ha pennan bakom örat.
Och våga fråga. Var osvensk som fan. Snacka, prata, berätta, plöj fram.
Kram! Imorgon fortsätter jag med att berätta om mitt eget skrivande.
var det svårt att skriva ingrid böckerna?
tror du att du skulle fått ge ut dom innan du var känd?
har du gjort enkla böcker för att tjäna pengar
för att du kunnat för att du är känd?