Fick ett mejl från – vi kan kalla henne ”Lotta”. Hon var så störd över folks förljugna helger så hon kokade. Jag bad henne skriva ner sin perfekta helg. Perfekt? fnös hon. Det finns inga jävla perfekta helger. Men visst, jag kan berätta hur förra helgen såg ut för min del. Och sedan kom det. Varsågod, med vänlig hälsning från Lotta, 52.

 

Fredag eftermiddag. Ännu en helg att genomlida. Ögnar genom messenger och möts av ett gammalt ex som hävdar att jag är skyldig honom pengar för en IKEA-soffa vi köpte 2006 och sålde med förlust på Blocket 2008. Han vill ha 430 kronor. Räknar snabbt i huvet hur många drinkar färre jag tvingas dricka på Riche om jag swischar över pengarna. Avstår.Går in på Tinder och matchar ett par tjugofemåringar från någon söderförort. Möts av hoppfulla meddelanden ”Göres?”. Svarar att jag chillar i soffan, vilket är en lögn, men eftersom detta språk är det enda ungdomarna förstår, är det språk jag använder.

Sminkar mig med tjocka lager concealer och underlagskräm och noppar bort grå hår med pincett både från huvudet och hakan. Besvarar tonårsbarnens sms med önskan om pengar med att jag inte kan hitta min bankdosa. Vill röka en cigg, dricka en gin tonic och falla i barmhärtig koma.

Stapplar ner på Stureplan och lyckas bli bjuden på drinkar av någon jag tror är en gubbe men som visar sig vara en jämnårig fd klasskamrat från gymnasiet. Lyssnar på litanior om borderlinehustru och konkurs. Blir full. Framåt två exploderar whatsapp i min iphone, diverse 22-åringar vill ligga. Får beslutsångest och går hem med lönnfet 34-årig marknadschef vars fästmö är på tjejresa på Granncanaria. Har uselt sex.

På lördagsmorgonen vaknar jag med sminket på trekvart och måste trösta marknadschefen som gråter av skuld över sin otrohet. Skickar honom till ICA för att handla croissanger men han kommer inte tillbaka. Kokar ett paket snabbnudlar och funderar över att ta en joggingtur. Fastnar i HBO-Nordic och sms-skvaller med bästa väninnorna, alla lika frånskilda, rynkiga, nerrökta och Tinderblasé. Dagen går utan att jag kommer ur sängen. Slösurfar på Facebook och stalkar exets nya flickvän på Instagram. Barnen smsar och vill ha pengar, skyller på att jag är långt borta från datorn och ber dem kontakta sin far. Filar fötterna, rakar benen, inser att det är allt mer tidskrävande att hålla efter kroppsbehåringen som växer på fel ställen. Blir utskälld av äldsta dottern som undrar varför jag aldrig får ett normalt liv. Dricker kaffe, tjuvröker och ser inte fram emot att bli full ikväll igen men det är min enda option. Kollar saldot på kontot, har några hundra kvar. Så länge man är på plus är man inte på minus.

Har en dejt med en kille från Örnsköldsvik. Han har sagt att han är 190 cm och vältränad men dvärgen jag möter i baren når knappt upp till mina axlar och jag är 170. Vi talar krystat om gångna årets semester och jag smsar i panik från toan att min väninna måste rädda mig. Till slut skiljs vi åt med en stel kram. Kvällen förlöper som den brukar, fulla män kladdar på min röv som jag stuvat in i en pushupstrumpa. Skilsmässodiket är fullt av desperata nysinglar och jag längtar hem till min säng. Somnar o väcks av booty calls klockan 03, 04 och o5.30. Avböjer samtliga och ångrar mig sedan.

Vaknar på söndagen trött som satan med insikten att jag blivit ytterligare tre dar äldre och påsarna under ögonen varken är Prada, Chanel eller Dior. Ligger i ångestdvala och funderar över alltings meningslöshet. Konstaterar att fönstrena är skitiga, sexet inte längre är nån källa till glädje, den uteblivna mensen inte ett tecken på graviditet utan på att jag slutgiltigt är i klimakteriet och att jag troligen gått upp några kilo i helgen tack vare maximalt kaloriintag av tomma kolhydrater i kombination med noll motionstimmar (ej inräknat missionärsställningen med marknadschefen).

På kvällen äter jag smågodis, chips och ostbågar. Inte för att det är nyttigt eller gott utanför för att det är den enda middan jag har.

 

 

 

 

(OBS! Kvinnan på bilden har inget med begreppet ”Oskuld” att göra. Eventuellt är hon rent visuellt en symbol för begreppet ”Bad girl”, en kåt brud, en person som har kontakt med sin fitta, med sin lust, som vet hur bra knull kan kännas, som lever ut, som inte är rädd för att säga ”gör inte så här utan så här” som ser till att få det sex hon suktar efter, som är tillräckligt stark för att våga säga att hon också vill vara svag. Hon är den pojkmammor varnar sina söner för, eftersom det kan vara så att hon har stilettknivar inuti vaginan.)

 

Det är omöjligt att inte skriva och tänka på 50 shades dessa dagar. Hur mycket jag än irriterar mig på hypen (ja, är väl sotis på alla de där miljonerna, det kan inte förnekas) kan jag inte låta bli att fascineras. Precis som det var fascinerande med Grottbjörnens folk eller Dockornas dal eller för den delen Da Vinci-koden. Alla dessa bästsäljare som är rätt kasst skrivna men som ändå fångar in oss i en saga. För det är sagan vi är ute efter, det är sagan vi vill ha, det är sagan som trollbinder. Skitsamma att sagan är pissigt skriven, skitsamma att vi stör oss på vilka ord som författaren använt, drömmen om sagovärlden är starkare än eventuella språkliga hinder. Sagan talar till oss mellan raderna. Den rör vid det avgrundsdjupa inom oss. Jung berättade om arketyper, och den författare som lyckas iscensätta arketyperna rätt – och vid rätt tidpunkt – och paketera allt i korrekt koncept som just i den stunden är det vi vill ha – har sin lycka gjord. Det är skickligt att kittla massorna på det sätt E L James gjort. Det är värt respekt. Hur illa jag än tycker om det banala, det klyschiga, det patriarkalt förtryckande, det töntklumpiga, det amatörmässiga i skildringarna av det som sägs föreställa BDSM-sex – så måste jag likförbannat (hur ogärna jag än vill) ta av mig hatten för hela hypen kring 50 shades. Det är fan värre än Harry Potter.  På plussidan (och det en del kritiker redan skrivit) : Att den kvinnliga sexualiteten kommer i fokus. Kanske inte genom Anas oskuldskaraktär, utan mer att kvinnor fått lättillgänglig uppkåtande litteratur att konsumera på t-banan, bussen, hemma i sovrummet. Nej, kvinnor får fortfarande inte vara kåta som de vill, inte oavsett kroppsform och ålder och relationsstatus, kvinnlig sexualitet är fortfarande förtryckt och kvinnor straffas hårt när de spränger ramarna och passerar gränserna, men 50 shades är ändå ett litet steg i riktningen mot att kvinnlig kåthet och lust blir mindre laddat, kanske främst för kvinnan själv. På minussidan: det är fortfarande en sexualitet som utgår från att kvinnan är passiv och i händerna på en – MAN. Det är mannens lust som styr, hans sexuella läggning som anger tonen, hans penis som är Kungen i Rummet. Penisbäraren är den som förfogar över oskulden. Att Ana är oskuld är också en tydlig symbolik, det är en REN och KYSK flicka som får den romantiska belöningen i en rik, mäktig snubbe. Och kanske är det detta som stör mig mest.  Om Ana var en riktig ”bad girl” (ogillar iofs uttrycket ”bad” dvs dålig, för det är inte i mina ögon synonymt med en tjej som är kåt och gillar sex! även om hon inte lever i en monogam relation med en stadig pojkvän! hon är inte ”dålig” för det, hon bara – ÄR – men nu använder jag det stereotypa uttrycket ändå för alla vet vad det betyder)? En kåt liten ”slampa” (också manlig värdering! OBS) som knullade runt på helgerna, utan att skydda sig? Som söp och knarkade och sexchattade och fick klamydia i parti och minut, om hon hade blivit på smällen ett antal gånger och gjort abort, om hon låg med flera stycken på samma kväll och hade trosor utan gren, om hon låg och onanerade och tog sig själv på fittan för att hon inte hade fått nog? Hade Mr Grey tyckt det var lika häftigt att ta in henne i Smärtans Röda Rum? Hade hon omfamnats av samhället? Hade man ens tyckt hon var en intressant romankaraktär? Jag tycker definitivt att det varit mer rättvist om Ana redan hittat sin sexualitet. Om hon visste vad hon ville och vad hon var nyfiken på. Om hon kunde skillnad på bra sex och dåligt sex. Om hon funnit sin sexuella karta där hon visste hur bra njutning känns till skillnad mot medioker sådan. Om hon sett sin fitta i spegeln och experimenterat på egen hand med onani och olika sexuella tekniker. Om hon embarkerat på den spännande resa som sexualitet kan vara, om den kopplas loss från yttre krav och tabun. Men är det Sagan, det? En brud som är kåt och bejakande och som är intresserad av BDSM och som är tillräckligt stark för att veta att hon ibland VILL vara svag (för det är vad BDSM handlar om, inte en oskuld som ska plågas till lydnad). Är det sagan som våra arketypstyrda undermedvetna söker i en förvirrad värld? Där manligt och kvinnligt är diffust och uppluckrat och där våra sexuella begär skuldbeläggs då de inte är politiskt korrekta? Nja, jag är inte helt säker på det. Fortfarande är filmer som ”Pretty Woman” och ”En officer och en gentleman” så poppis för att de visar upp samma slags saga, fast i lite olika paketeringar. Det enda de har gemensamt är detta: den underlägsna kvinnan. Den svaga kvinnan. Och den mäktige, rike, överlägsne mannen. Klädd i kosty, uniform, muskulös, snygg, trygg, erfaren. Omvänder en oskuld, en fabriksarbeterska, en – ve och fasa! – HORA. Kåthet är inte politiskt korrekt. Inte längtan efter sagan heller. Den är skämmig och ful och inget vi stoltserar med. Den är en guilty pleasure vi gömmer oss med, precis som vi ligger i mörkret med en vibrator och kör onanisessions som vi aldrig nånsin skulle stå för inför omvärlden. Det är som att smygäta godis och skåpsupa en ljummen vinare och peta sig i näsan fast det ser äckligt ut. Och ju mindre okej det är utåt desto starkare blir längtan. Längtan efter det förbjudna och snuskiga och ofina. Att puta med rumpan och be om att bli smiskad. Att ge upp sitt ansvarskännande jag och bli just en liten hora, nåns pleasure object. Att vara svag och uppgiven trots att kvinnor ska vara så jävla starka och kapabla och duktiga och klara av allt hela tiden. Alla bollar i luften och icke alltför sexuella! Kontroll. Snygg fasad. Inget bulimiätande av godis. Inget snuskande med brett särade ben. Inget pillande på fittan i tid och otid. Fina flickor fiser inte. Jag avskyr den överlägsne mannen, det farbroderliga, det ryggdunkande, det kvinoförminskande, det patriarkala, könsmaktsordningen, de lägre kvinnolönerna, glastaket, det faktum att en oskuld värderas som nåt viktigt och fint, en kvinnas sexuella kapital, gud så jag hatar det. Jag ogillar alla viktigpettrar i sina kostymer och businessmöten och världsherravälde, alla dessa män som tycker sig ha rätt att äga och utnyttja kvinnor. Men jag förstås sagan ändå, för det är i motsägelserna, i de splittrande perspektiven, i de schizofrena känslorna mellan kåthet och överjag, i sökan efter något sant, något viktigt, äkta, något som skänker mening åt vardagens allt gråare meningslöshet, som det går att hitta den där guldkornet som får oss att drömma oss bort och som skapar en monstruös bästsäljare. Några minuter till. Så smiska mig så hårt du vill och kan, please, ge mig något bortom verkligheten och matinköpen på Konsum. Det är inte politiskt korrekt att vilja vara en rosaklädd flicka som plutar med munnen och som blir tagen av en alfahanne. Det är verkligen inte genus och samtycke och jämställdhet och feminism. Och ändå är det Kåthet. Det är pirr i könet och orgasm och nånting som inte kan förklaras med intellektet och vetenskapliga avhandlingar. Det är inte surdegsbröd och skäggiga snubbar som tror att de måste se kyliga ut och leka Neil Strauss för att tjejen ska bli besatt av dem. Det är nåt annat. Nåt riktigt fult. Nåt som just därför trollbinder världen. Att jag sen skriver en helt annan erotisk trilogi är en annan sak. Nån gång ska den moderna kvinnliga sexualiteten tas på allvar. Jag håller på.

Någonting jag tänker mycket på i dessa dagar är förstås konflikten i Israel och hur antisemitismen vaknar som en skugga så snart man anser sig ha rätten till det. Naturligtvis är kriget ohyggligt och det är aldrig okej att döda barn (vilket sker i alla krig, dessvärre, och jag mår fruktansvärt illa av det oavsett vilken sida som gör sig skyldig till dessa brott) men jag ser något slags nyvaknad vurm för judehatet, som om kriget i Israel legitimerar till det. Som om man nu passar på. Folk blir osams på Facebook och den ena otäcka antisemiten efter den andra vädrar sina unkna åsikter.

Hakkors på husväggar och skolor, tyngre bevakning av synagogor, hatmobbar mot judar, mord… Newsweek har ett omslag man aldrig trodde man skulle få se i modern tid, om att judar än en gång känner att de kanske måste fly undan förföljelsen. Det är obegripligt att sånt får ske. Var finns statsminister Fredrik Reinfeldt som kan fördöma att detta sker i Sverige? Eller är det okej att hata judar i Sverige på grund av kriget i Gaza?

Sorgligt som fan är det att i demokratiska landet Sverige 2014 finns det barn som inte vågar säga att de kommer från judiska familjer och vuxna som fruktar för sin säkerhet utifrån att de är judar. Sorgligt är det att antisemitismen får fotfäste och det anses legitimt att hata judar än en gång. Brunskjortornas stöveltramp hörs högre efter resultatet i EU-valet med alla de främlingsfientliga partierna som får mandat i Eu-parlamentet.

Vart är du på väg, Europa?

 

Träffade två väldigt goda tjejkompisar igår och åt middag. En av dem bor i Paris och är bara i Stockholm ibland. Det finns alltid mycket att avhandla. Till exempel kvinnors öden och hur livet kan bli. Hur tuffa öden somliga har… Alltid väldigt nice att träffa mina äldsta väninnor.

Men det var egentligen inte det jag skulle skriva om utan den trevliga feedback jag fick av flera olika personer den här kvällen. Först en man som läst min artikel om feminismen och att män är välkomna i debatten oc han berätta om sin egen far som var en vit kränkt man och att han som pojke därför inte gavs de möjligheter han hade kunnat ha om samhället var mer fritt. Tänker på detta nu när det är Pridevecka också, att vi har kommit långt men fortfarande är vi inte framme, för fortfarande anses det på många håll att vissa beteenden enbart är ”manliga” medan annat är ”fjolligt” (ordet yttras då med förakt) och därmed mindre värt. Men samtalet fortsätter och jag tror det är viktigt att inte tystna utan att dels säga ifrån när folk faller in i uppkörda hjulspår och slentrianmässigt börjar slänga sig med invektiv (dvs nedsättande ordalag om sånt som inte är ”traditionellt” manligt eller kvinnligt), dels fortsätta ifrågasätta sig själv och sina egna tankar och känslor och hur man själv reagerar… En annan person kommenterade min artikel i M Magasin. Den om att åldern bara är en siffra. Jag ska säga att det är väldigt upplyftande när folk berättar att de läst nånting man skrivit! och kommer med egna synpunkter och tankar. Mer sånt, tack!

Sommarstockholm i tropisk hetta visade sig från sin bästa sida igår när chefen o jag begick filmpremiär på Rigoletto med efterföljande partaj på Hasselbacken… fortfarande 30 grader i luften, inte en vindpust och blygt rodnande himmel över Riddarfjärden. Oh la la,  la dolce vita som det kan levas när två vänner är ute och har det trevligt. Filmen då? The guardians of the galaxy i 3D, härligt barnsligt och actionspäckat äventyr i rymden, jag gillar faktiskt denna typ av verklighetsflykt, kan lätt bara drömma mig bort. Måste säga att filmskaparna lyckats med sina rymdmiljöer samt karaktärerna, tex trädet Groot är ju en favorit för oss alla som älskar träd, faktiskt vill jag se en film bara med Groot och hans vänner blommorna, buskarna och gräsmattorna 😉

Den tropiska hettan fortsätter idag. Sitter på balkongen och skriver och tänker göra ett nytt ryck med min roman, hemligheten med romanskrivande är att man inte ger upp när man missat en skrivardag, det gäller att inte låta de skrivlösa dagarna bli fler, utan dyk rätt ner i texten igen och igen och igen, som att maratonsimma eller maratonspringa, låt inte avbrotten bli en vana, utan fortsätt dominera texten utan att låta dig domineras av pauser…

Så, hey ho lets go.

Ja, då var det dags för mig att ta bladet från munnen. Fifty Shades, som sålt snuskigt mycket och gjort sin upphovskvinna oförskämt rik (ja, redan här kan ni sucka och säga att jag är avundsjuk och naturligtvis är jag det, eller kanske inte helt och hållet för sådär mycket pengar innebär alltid problem på olika sätt, men ändå, avundsjuk för att så många läst och tyckt och berörts, ja det måste ju erkännas) ska nu bli film och redan nu talas det om hur ”vågad” filmen är och hur fantastiskt allt kommer att bli och hur härligt vi ska få när vi äntligen får kika in i Smärtans Röda Rum där lilla oskulden A kommer att bli påsatt i alla hål och ur alla möjliga perspektiv. (Ursäkta en simpel fråga men har man inte redan sett alla slags påsättningar i alla hål under decennier av porrfilm? Vilken ny slags sexig förnedring ska vi få skåda? Vilka innovativa fontänorgasmer eller spermakaskader ska serveras oss? Och vilka moderna gynekologiska vinklar kan upphovsmännen till filmen möjligen uppfinna, ska vi få se slidväggarna bukta inifrån med hjälp av nanoteknik eller vad är dealen med detta nyskapande inom knullerifilm? bara en stilla undran).

Jag läste böckerna för 2 år sen och visst kunde man bli lite kåt när det beskrevs utförligt hur fittan fuktades och kuken ståndade eller vad det nu var, precis som man alltid blir lite kåt när man läser om sex och knull. Det är inget särskilt med det utan en fullt naturlig reaktion, hjärnan är en ganska dum kroppsdel och läser den ordet KNULLA tex så går det en signal till berörda organ och det blir styvt, fuktigt och bultande. Vad som var värre än genitaliernas reaktioner var den irritation som for genom min kropp inför det usla språket och framför allt: Skildringen av en okysst oskuld som objekt och en mans ägodel.

Nu rynkas en del pannor och bdsm-folket suckar ”jaja du fattar ingenting om hur det är att vilja GE UPP och GE SIG HÄN och FRIHETEN I SMÄRTAN etc etc” men jo, jag fattar det precis. Jag vet mycket väl mekanismerna inom de där undergivenhets- och dominanslekarna. Det är skönt att vara sub och det är skönt att vara dom och det är härligt att vara objekt och maktlös och även piskrapp på rumpan kan svida gott, endorfiner frisätts och allt det där. Sen är inte detta min sexuella favoriträtt, lika lite som jag älskar tex lutfisk eller njurfrikassé, men smaken är som baken och jag respekterar bdsm-kulturen fullt ut, alla blir saliga på sin melodi.

Min kritik av Fifty Shades handlar inte så mycket om att det är bok som är usel rent litterärt, ej heller egentligen om att vissa gillar bdsm. Min kritik handlar om den tröttsamma skildringen av kvinnan som värnlöst våp som blir sexuellt frälst genom att bli ägd, styrd, kontrollerad och dominerad av en – tadaaa – MAN. Min kritik handlar om att stalking och tyranni ursäktas med att det handlar om ”kärlek”. Jag gillar inte att en kvinna utplånar sig själv för att bli en snubbes leksak. Och att det i sin tur trollbundit en hel värld. Det får mig att vilja spy, ursäkta språket.

Har vi inte nog av patriarkatet som försöker bestämma över kvinnors kroppar, utseenden och sexualitet  redan? Har vi inte hela samhällen där kvinnor styrs av talibanmän? Räcker det inte med alla dessa kvinnor som våldtas och mördas av sina män eftersom dessa kvinnor vägrat inordna sig, vägrat låtit sig kontrolleras? Ja, jag drar det till sin yttersta spets här men egentligen handlar det om samma sak, bara det att i FS-trilogin är Christian Grey rik och snygg och Anastasia är söt och ung och oskuldsfull. Men spelet är urgammalt och taktiken densamma. Mannen ska styra kvinnan och hon ska ge upp sig själv tills hon enbart är hans privata lilla leksak. Ingen annan ska titta på henne (vi gömmer henne i nåt heltäckande tyg för säkerhets skull) eller ännu bättre, skär av henne halva fittan för att hon inte ska kunna vara kåt.För en kvinnasn sexualitet är fortfarande 2014 en av världens mest hotfulla företeelser för patriarkatet. I religionens namn ska hon bli kysk, nedbruten och ge upp sin lust. (Jag brukar säga hur skulle det se ut om alla världens kvinnor bejakade sin kåthet och sin klitta och låg och onanerade hela dagarna, vem skulle då snyta ungar och laga mat? Inte undra på att kvinnors kåthet och sexuella power – som är grym om den släpps fri – är en mardröm för alla patriarker världen över och det mest sataniska i alla världens stora religioner.)

I FS får vi en ganska enkel förklaringsmodell. Christian är det egentligen rätt synd om. Han skruvade sexuella begär utgår från att han försöker bli kvitt sin barndoms trauma. Stackars lilla rika ponke måste få förnedra sin flickvän så hans kvaddade lilla psyke ska kännas bättre för en stund.

Man kan ju tycka jag helt saknar humor och att jag tar skitboken på för stort allvar. Men visst, jag kan väl vara humorlös en stund då. I Indien våldtas småtjejer och mördas och hängs upp i träd. I irakiska Mosul hotas 4 miljoner kvinnor mellan 11-46 år av könsstympning av jihadisterna i landet .

I Sverige har 46% av kvinnor blivit utsatta för sexuellt våld av en partner/ickepartner sedan de fyllt 15 år. Sveriges statistik på den här punkten är riktigt ofräsch, men kan bero på att vi blivit bättre på att anmäla sexuellt våld. I andra länder finns säkert stort mörkertal pga sexuellt våld ofta är förenat med skam för kvinnan, och skulden läggs på henne. Så är det fortfarande i viss mån även i Sverige, och trots att det långsamt blir bättre blir det också ibland sämre, tex nu senast när en våldtäktsman fick straffrabatt för att våldtäkten på tjejen han förgrep sig på endast pågick en väldigt kort tid...

Drygt 62 miljoner kvinnor i Europa har tvingats utstå någon form av sexuellt våld.

”Men Fify Shades är en romantisk och erotisk film” säger du nu. ”Man kan inte hålla på och jämföra övergrepp med sex som sker mellan två vuxna under samtycke. Båda är lika kåta. Flickan vill få en kuk nerkörd i halsen trots att hon aldrig ens kysst en kille, det vill hon jättegärna och av egen fri vilja. Hon älskar sin Christian och VILL därför bli bunden, påsatt i rumpan och slagen med olika slags verktyg. Hon njuter ju av detta, hon får ju orgasm. Sluta vara en sån torrfitta och glädjedödare och förresten är det miljoner kvinnor världen över som blir upphetsade av de här böckerna, då kan det väl inte vara så fel?”

Man kan få orgasm fast man blir våldtagen. Man kan säga ja fast man vill säga nej. Man kan vara kåt fast man egentligen inte mår bra i själen. Och bara för att miljoner tyskar tyckte att Hitler var bra betyder det väl inte att hans politik var något att ställa sig bakom?

Nej, Fifty Shades är inte alls i närheten av Hitler. Men bara för att en stor folkmassa jublar, innebär det inte per automatik att den jublar på rätt grunder. Kvinnosynen och synen på sex i Fifty Shades böckerna är ren och skär skit och jag hoppas innerligt inte min dotter ska inspireras av detta den dagen det blir aktuellt. Jag jobbar hårt för att ge en motbild.

Min motbild: Tjej som växer upp i fri känsla för sin kropp och sexualitet. Hon får i sin takt upptäcka sin lust och kåthet. Hon har omslutande sex om hon vill. Hon experimenterar med de partners hon tänder på. Hon pratar och experimenterar med sina gränser. När hon inte är sugen, säger hon helt enkelt nej. Hon måste inte passa in i nån mall för att vara ”sexig”. Hon onanerar och lär känna sin kropp. Hon funderar över sin läggning, är hon hetero, homo eller bi? Hon behöver inte passa in i några mallar. Hon uppskattar sin kropp utan att oroa sig för huruvida brösten är för stora eller för små, huruvida hon måste raka bort håret på fittan eller ha det kvar. Hon lämnar de förhållanden hon inte trivs i. Hon skiter i vad omvärlden tycker. Vill hon vara nåns sexleksak en stund är det hennes beslut. Vill hon att nån ska vara hennes sexleksak är hon respektfull i hur hon ställer frågan. Hon lever inte på nåns villkor annat än sina egna. Framför allt inte för att hon måste vara söt, timid, bli ägd och kontrollerad av en jävla psykopat till karl.

Jomen för all del, läs gärna Fifty Shades och se filmen. Bli kåta och knulla.Men läs/se dem gärna med kritiska glasögon. Diskutera och debattera. Och tappa aldrig bort er själva tjejer och kvinnor, aldrig för en snubbes skull, sälj inte ut er själ, det är aldrig värt det.