Detta är ett inlägg om varför jag vill säga tack till både Lamotte och Navid Modiri för deras nyvunna intresse för feminismen. (Jo, jag har stört mig lite på att killar jämt hyllas, men som vi säger – GET OVER IT. Och detta är skälet till att jag istället vill sträcka ut handen och säga, kom med här, Navid och Lamotte, häng med, var välkomna i gänget! Vi dricker svartvinbärste och snackar feminism. Här, nu, och för alltid.)
Mitt i glödheta juli blossar debatten upp. Den om männens nya positioner inom feminismen. Det börjar litegrann med Lamottes inlägg om att hans dotter blev ledsen av Alfons Åberg där tjejer framställs som svaga, mesiga och omöjliga för pojkar att leka med. Det fortsätter med Navid Modiris Facebookinlägg om att hans femåriga dotter tycker att hennes rumpa är ful och detta får Navid att 30 år gammal börja kalla sig feminist, eftersom han vaknar upp och inser att hoppsan, tjejer kan visst ha det jobbigt eftersom de ständigt bedöms utifrån hur deras kroppar och ansikten ser ut. Läsarna delar Navids inlägg många gånger, så pass många att en del kvinnliga feminister får upp ögonen och blir lite putt. I viss mån kan man förstå dem, faktiskt, eftersom detta som både Lamotte och Navid i juli 2014 yrvaket uppmärksammar, är något vi andra som går runt med en vagina mellan benen upplevt hela vårt liv. För en stund kan vi bli lite trötta. Inte för att allt fler ansluter sig till den feministiska kampen utan lite barnsligt så där, för att killarna i klassen än en gång stjäl showen. Nånstans är det så det känns. Vi duktiga flickor har viftat med händerna och försökt skrika oss hesa men se här kommer grabbarna och vips är feminist något man rentav ska börja fundera på att bli, även om man heter Benke, spottar snus på väggen och tycker nog att en riktig kärring ska stå vid spisen o föda barn och ge fan i att köra traktor.
Nåväl. Jag har pratat mycket om de här inläggen de senaste dagarna, både med vänner och med några av mina tonårssöner. Och jag kan konstatera att oavsett om vi kvinnor känner oss lite knuffade åt sidan av de nyfeministiska småbarnspapporna, så är de och deras blogginlägg och facebookstatusar exakt vad som behövs i arbetet för ökad jämställdhet. Varenda småbarnspappa som ser världen genom sin lilla tjejs ögon behövs. Men också alla pappor som samtidigt kollar in världen genom små killars ögon. För feminism är, enligt min 17-årige son, något som ju berör båda könen. Han har så rätt. Inte bara tjejer lider av snäva könsroller. Det gör ju killar också. Tjejerna som sminkar sig och går in i Victoria Secrets-koma, som kråmar sig och plutar med munnen på Instagram från att de är 7 år gamla, har det minst lika svårt som alla små killar som tror de måste vara macho, som tvingas klä sig i mörkblå jeans och sparka boll och spänna musklerna, som avråds från att gråta ”tjejiga” tårar, som växer upp och tror att de måste porrligga analt med tjejer för annars är de inte bra nog. Som begår brott och super och kör farligt med sina cyklar/moppar.
Varenda farsa som plötsligt blir medveten om att könsrollerna försnävar oss är att applådera! Varenda farsa som avstår från snoppskämt och prat om att tjejer är söta i rosa. Varenda farsa som uppmuntrar sin lilla flicka att spänna musklerna och köra traktor om det är det hon vill, och å andra sidan heja på sin lilla son om han föredrar Barbiedockor eller ljuslila ponnyhästar och gråter stora mjuka tårar medan han virkar en rosa trasmatta. Det måste inte ens vara så polariserat, det kan bara handla om att farsan berättar för sin dotter att hon inte i första hand är en TJEJ utan MÄNNISKA och som sådan har exakt samma rättigheter och möjligheter som alla andra MÄNNISKOR, att den där snippan mellan benen aldrig ska behöva definiera henne – och att hon får älska vem hon vill, hur hon vill, bara hon är ödmjuk och rättvis i sitt liv.(Så gjorde min älskade feministpappa med mig, och det är därför jag själv är feminist och vill att alla människor ska ha alla möjligheter, oavsett kön.)
De här papporna i debatten. Okej att de behövde få döttrar. Okej att de kanske inte förstod innan. Men de gör det nu, och de inspirerar. Vi kvinnor behöver dem i kampen för jämställdhet. Alla vi människor behöver stöpa om våra sinnen. Oavsett om våra barn är flickor eller pojkar, oavsett om vi är pappor eller mammor. Jag tror inte på könet som enbart en social konstruktion, för det handlar förstås om hormoner och biologi, men bortsett från det finns där miljoner variationer. Det är inte antingen eller. Och samma sak gäller feminismen. Det är inte antingen eller. Det är inte antingen kvinnor. Eller män. Utan det är alla dessa varianter, alla dessa individer, som tillsammans möjliggör en förändring.
Utan Lamottes och Navidis texter skulle jag kanske inte pratat med min 17-åring om alla de här sakerna. Utan människors förändrade perspektiv skulle debatten tystna. Som feminist är jag tacksam för att dessa flickpappor vågar höja sina röster och berätta hur de vill förändra världen. Det kommer gynna både deras döttrar men också andras söner. Det kommer i slutänden bli bättre för både kvinnor och män. Och vill man vara lite svulstig, så kanske kan världen till slut, långt efter att de här döttrarna och sönerna är vuxna, bli en skönare plats att leva på.
This is the right website for anybody who would like to understand
this topic. You understand so much its almost hard to argue with you
(not that I really will need to…HaHa). You certainly put a new spin on a topic that’s been written about for many years.
Great stuff, just wonderful!
Good respond in return of this issue with real
arguments and describing the whole thing regarding that.
After I originally left a comment I appear to have clicked
on the -Notify me when new comments are added- checkbox and now every time a comment
is added I get 4 emails with the same comment.
Is there an easy method you are able to remove me from that service?
Cheers!
Quality posts is the secret to attract the users to visit the site, that’s
what this web page is providing.
I was pretty pleased to uncover this page.
I need to to thank you for ones time for this particularly fantastic read!!
I definitely liked every bit of it and I have you book marked
to check out new information in your site.
This article gives clear idea in support of the new visitors of blogging,
that actually how to do running a blog.
Remarkable things here. I am very happy to see your article.
Thank you so much and I am taking a look forward to contact you.
Will you please drop me a mail?
Appreciating the dedication you put into your blog and detailed information you provide.
It’s great to come across a blog every once in a while that isn’t the same out of
date rehashed material. Excellent read! I’ve
saved your site and I’m including your RSS feeds to my Google account.
Very nice post. I just stumbled upon your weblog and wanted to mention that I have truly enjoyed browsing
your weblog posts. After all I’ll be subscribing for your feed and
I’m hoping you write once more very soon!
I love it when individuals come together and share views.
Great website, stick with it!
Have you ever thought about publishing an e-book or guest authoring on other blogs?
I have a blog based on the same topics you discuss and would love to
have you share some stories/information. I know my audience
would appreciate your work. If you are even remotely interested, feel free to shoot me an e-mail.
I like what you guys are usually up too. This kind of clever work and reporting!
Keep up the terrific works guys I’ve added you guys to my blogroll.
Thank you for another excellent post. The place else may anybody get that type of info in such a perfect means of writing?
I have a presentation next week, and I’m on the search for such information.
I’ll right away take hold of your rss feed as I can’t in finding your email subscription hyperlink or e-newsletter service.
Do you’ve any? Please allow me recognize so that I may just subscribe.
Thanks.
Tack Katerina för ett fantastiskt inlägg, så fulländat att jag inte har fler kommentarer. Du är bäst.
Till Viktor som kommenterade ovan:
Trevligt att höra att du vill kämpa, såsom oss andra feminister. Du skriver att du möter motstånd i denna kamp, men jag är rätt säker på att du inte menar att motståndet utgörs av feminister (de du talar om verkar inte bry sig speciellt mycket om jämställdhet). Jag förstår att det inte är lätt, men det du upplever delar du med i princip alla i denna kamp, och att det är svårt är ingen anledning att sluta kämpa. Män och kvinnor berörs ofta olika i detta fall, och jag vill inte göra några jämförelser, men sluta för guds skull aldrig kämpa.
Fint skrivet! Skönt med lite tolerans i frågan. Lyfter gärna frågorna till diskussion fastän jag är man och har gjort det sen 10 år tillbaka – behövde inte ens få en dotter för att börja, men det är praktiskt taget omöjligt att göra något då man som man inte längre är välkommen inom feminismen. Börjar vara mer religion än politik för en del, där man är det avskräckande exemplet ifall man har en snas mellan benen.
Jag jobbar inom ett yrke med klar överrepresentation av det kvinnliga könet, det går ungefär 1 man på 30 kvinnor på min arbetsplats, jag klarar av alla sexuella trakasserier och diskrimineringen. Om det inte vore för VAD jag blir diskriminerad för. Kvinnor som tar könsroller så allvarligt att dom inte tror att jag kan städa, diska, laga mat eller tvätta (vilket alla ingår i mina arbetsuppgifter) utan att det enda jag duger till är att byta en glödlampa eller laga en TV. Det är skrämmande, men ännu mer skrämmande är att när jag tar diskussionen, när jag försöker diskutera jämställdhet och hur jag tycker att allt snack om könsroller är förlegat så blir jag nedskjuten eftersom jag som man inte FÅR uttala mig. Det känns lite som en dragkamp, på ena sidan har vi feminister och alla andra som kämpar för ett rättvist/jämställt samhälle och på andra hur dages samhälle ser ut, men jag får mer stryk av feministerna om jag drar i deras sida av repet än om jag drar i andra.
Bra rutet! Intressanta reflektioner. Och en rejäl tankeställare.
Tack för ett ypperligt bra inlägg.