Kära du. Hoppas det går bra med skrivandet. Hoppas texten tar form. Hoppas det växer fram scener. Bilder. Ord som tillsammans bildar ett skeende. Vad skriver du för något? En familjeskröna, en deckare, en barnbok? Allt är viktigt. Allt är av värde.
Det finns sånt som är svårare att skriva än annat, om man får tro dem som vet (en del journalister, en del kritiker, en del författare, en del andra lösa tyckare). En av dessa saker är dialogen – en annan sexscener. Till sexscenerna ska jag återkomma. Om konsten att skriva en dialog tänker jag blogga idag.
En bok helt utan dialog? Hm, det kanske går. Tänkta fraser. Återblickar. Något som utspelar sig helt och hållet i tystnad. Fun kar som grepp. Men i övrigt tror jag att de flesta skönlitterära böcker tjänar på dialog. Samtal. Precis som i verkligheten. Någon tilltalar dig. Du svarar. Ett samtal uppstår. Meningsutbyte. Löften. Sagor som berättas.
Varför är nu detta så svårt? Jag kan peka ut flera fallgropar längs resans gång. För det första handlar det om att balansera sin text. Hur stor del av din berättelse utgörs av dialogen? En roman som har väldigt mycket dialog tycker jag inte riktigt funkar, likaså om dialogen är väldigt korthuggen och sparsmakad. Men det beror självklart på hur det görs. En skicklig författare som suveränt styr över sina ord kan komma undan med det mesta. Men så är det ju med allt här i livet. Gör det snyggt och det funkar.
Ett annat dialogproblem är för många att de sätter upp ett märkligt hinder framför sig och låter inte sina karaktärer tala som folk gör mest utan lägger ord i deras mun som inte riktigt funkar. Har läst en del ungdomsböcker som skrivits av medelålders och där är det tydligt, hur dessa personer vars tonår ägde rum för rätt länge sen, desperat anstränger sig för att låta som fjortisar av idag. Till och från kan det funka men sen blir det lite väl krystat. Det riktigt hörs hur en oldtimer försöker låta ung. Jag har själv skrivit fyra tonårsböcker och är det nånting jag varit extremt noga med så är det just dialogen. Väl medveten om att balansgången mellan korrekt och pinsamt är hårfin har jag tagit in många i målgruppen som fått läsa manus och komma med synpunkter. Främst på dialogen. Och så har jag lyssnat på deras råd. Strukit ord som inte passerat nålsögat.
Vilken tid utspelar sig din bok? Är det möjligen en historisk roman? Vilka är människorna? Är de bildade, eller utan utbildning, läser de böcker, eller föredrar de att bläddra i en serietidning? Är de ekonomer eller frisörer, piloter eller fotbolsspelare? Beroende på deras liv måste man välja hur de talar. En sak har dock de flesta karaktärer gemensamt: De pratar sällan som något som står skrivet i en bok.
Ett bra sätt att testa huruvida en dialog fungerar är att säga orden högt. Prata dig fram till hur det ska låta.”Hej, hur står det till”, är en enkel mening. Säg den högt. Se framför dig vem som talar. Blunda och hör tonläget. Är det verkligen en regndränkt tonåring som stiger in i ett främmande kök och adresserar den främmande familj som sitter och äter middag? ”Hej, hur står det till” – nej, så säger inte den killen, som är förvirrad och vilse och kanske rädd. Det är mer troligt att han stammar något. ”Oj… Hej… ursäkta…” – att vara författare är att också vara skådespelare. Du måste låta din fantasi flyga. Vara alla dina karaktärer. Känna in dem. Tänka på hur de levt och vad de varit med om. Allt sånt formar deras tankevärld och deras uttryckssätt. Och det är detta du får fånga.
Tidsandan är viktig. Ska du skriva om 50-talet? Ingen sa ”fett” om något som var bra. Ingen använde ord som ”ligga” och ”nice”. Däremot kunde till exempel ”vajert” komma till användning. Nu överdriver jag lite och tar det som är mest basic, men du anar inte hur många författare som slarvar här! Gör inte samma misstag. Var grundlig med din reserch. Se till exempel på film från den tid du ska gestalta, lyssna på hur människor talade med varandra. Och läs gärna böcker från de decennier du ska beskriva. Det finns mycket material att vaska fram på bibliotek, arkiv och museer.
När du skrivit din dialog – läs den högt. Spela upp scenen. Och var fortsatt kritisk. Funkar den imorgon också? Grattis, då har du kanske lyckats skriva ner nånting riktigt bra.
Seså! Fortsätt jobba nu. Kom ihåg att de bästa böckerna är de som blir skrivna. Men 99% av all litteratur stannar kvar nånstans där ingen läser den – nämligen i en författares eget huvud.


Vi bjöds på supergod mat, då Griffins tillhör några av de bästa Restaurangerna och vi skålade i bubbel och gott rött……
Generöst som alltid i Läckbergs style och vid hemgång fick vi alla ett exklusivt ex av boken “Lejontämjaren”.
http://www.heathersontheriver.com/tomsnorway.asp