Jag var med hos David Hellenius igår i ”Helt sjukt” (TV4) och vi pratade då om överträning och när träningen blir en drog och jag vill skriva mer om detta. Efter programmet chattade jag med tittarna och frågan som återkom var ”hur hittar man balansen” och ”hur förhåller man sig sunt till detta med träning och hälsosam mat” och ju mer jag tänker på det desto svårare känns hela problematiken. För vi människor är skapta med belöningssystemet i hjärnan att det är svårt att sätta gränser kring sånt som får oss att må bra och får oss att känna oss sköna. Jag tror det är där gympadojan klämmer. 
(Snodde Daisy Dappers instagrambild som de la upp på grund av att jag delvis är sjukt snygg o delvis har en klänning från dem, det är alltå Daisy Dapper på Katarina Bangata 33 jag köper mina retrokläder från, är man född som fruntimmer och har en röv som är bredare än en pojkhöft kan man lika gärna flasha den i en tajt klänning eller hur?)
Säg att du är en trög soffpotatis som proppar i dig tonvis med onyttigheter, dina värden är usla och du blir andfådd bara du släpat dig fram till kylskåpet. Du får prognosen du ska dö inom 5 år och så har du skaffat dig diabetes och hjärtsvikt etc. Då tänker du – jag ska lägga om mitt liv för jag vill inte dö. Du träffar en hälsocoach och en pt och sätter igång (som de i Biggest Loser) och svettas och tappar kilon. Du lämnar soffan och slänger chokladbollarna åt helvete och knaprar istället ruccola och tar raska powerwalks istället för att tröstäta chips. Du gör det inte primärt för att vara snygg – du gör det för att slippa dö. Men så smyger sig duktighetskänslan över dig. Buken minskar o du kippar inte längre efter andan när du går i trapporna, du anmäler dig till ett lopp, du köper nya gympaskor, du får komplimanger (pga i samhället idag betyder ”smal” = ”snygg, lyckad, en vinnare” och DET gör något med en människas självkänsla, detta att bli hyllad!) och vips har du ”rasat” i vikt, ”gått ner” XX antal kilon, du anmäler dig till ett milalopp, du får en tid under 60 minuter, du köper en Garmin, du anmäler dig till en halvmara, du skrattar åt dina gamla brallor stlk 46, du gör armhävningar innan du går till sängs, du tycker tonfisk i vatten är det godaste du nånsin ätit, du har inte kvar nåt sockersug, du gör en detox, ditt midjemått minskar från 90 till 80 till 70, du får ännu fler komplimanger, du njuter, du älskar din nya kropp, den är stark, den lyder dig, du är deffad, mycket vill ha mer, du anmäler dig till marathon, sen till TEC (Täby Extreme Challenge, man springer 10 mil gärna i snö), nån säger lite halvhjärtat ”gud vad mycket du tränar” men det är ännu en komplimang, i smyg njuter du av din nya profilbild där revbenen syns, de som klagar på din träning fattar ingenting, de är dumma i huvudet, ”gud vad smal du har blivit” hör du från alla håll men du blir inte rädd, tvärtom, du slickar i dig och älskar varenda stavelse av det du hör, du anmäler dig till ännu en challenge eller varför inte thriathlon, du har nu musklerna och pannbenet, rätt in i kaklet, och du och dina nya träningsvänner hetsar varandra i omklädningsrummet och visst kommer du kunna ta dig runt Tjurruset på under 45 minuter? 
(Bild ovan på Tjurruset! Är innerst inne avis för att jag aldrig kommer få klegga runt i leran ihop med tusentals andra besatta dårar. Ja, jag är både bitter och känner mig utanför, det är sant, jag har en pervers dragning till denna typ av skitighet och att piska kroppen fett, men jag FÅR INTE LÄNGRE och därför måste jag anta en mer avståndstagande hållning, tröstar mig med att en bekant som deltog ett år fick jätteproblem med hälsan efteråt och har sen dess tvingats avstå hen ocksså, sånt tröstar mig på ett märkligt vis när det är min allra bittraste dag, inte att nån blev sjuk men att jag inte är den enda som tvingas avstå. Så, nu vet ni vilket ynklig liten människa jag är.)
Det blev en lång vuxensaga men lite så var det för mig, minus att jag var sjukligt fet, däremot kände jag mig otränad efter sista barnet och slutade äta vitt bröd för vitt bröd är Djävulens Gift och det som fuckar upp hela mänskligheten, ihop med Vitt Socker är det värre än Heroin och Crystal meth minst och äter man det ska man dras med skuld och man kommer få cancer och brinna i helvetet amen. Och sen anlitade jag en PT och jag njöt när jag vid ett tillfälle sprang fortare än hon.
Kontentan: Ja, vad ska jag säga. Idag är jag väl måttligt balanserad… måste lyssna på hjärtat! Mitt hjärta är känsligt för stress och känslomässiga påfrestningar. Min kropp är känslig för obalanser av alla de slag. Sitter jag för mycket på röven – vilket alla framgångsrika författare MÅSTE – får jag panik, men kan bli lam och kommer då inte ut. Springer jag för mycket måste jag äta betablock för vilopulsen blir 100. Inte bra, inte bra. Men jag behöver min träning, jag behöver måttlighet, jag behöver sömn, jag behöver mat. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte dagligen tänker på allt detta, hur jag nångång ska få ett avspänt förhållningssätt till allting? Som idag, började morgonen med urskön powerwalk i solen, terräng, frisk luft, hälsofrulle… men nu drar det i mig, tänker att jag borde ut ikväll igen, ännu en pw… fast haft förkylning i kroppen… detta komplicerade tillstånd det är att vara människa och kämpa mot belöningssystemet. För man vill alltid ha mer av det som känns bra, som känns skönt, som är nyttigt.
Ordet är fritt. Hur gör du? Hur mår du? Hur tränar du? Prata med varandra, för fan. Prata med mig. Puss.
Zithromax Used To Treat levitra on line Clomid Magasin L Homme Secure Ordering Real Bentyl Price Best Website
YOGA!!! det är svaret på allt!!! om du frågar mig! 🙂 Yoga i kombination med några joggingpass plus ett rörligt jobb!!!
jag tränar inte så mycket alls:-)
fast jag går ju på judo, räknas det :-)?
Jag fyllde 51 för ca en månad sedan. Dansade balett i ca 15 år 4-5 ggr/veckan, red varje dag och sprang en hel del.Detta fram till min 30 årsdag. Då käkade jag en kyckling som ej var genomstekt och satan i gatan vad sjuk jag blev. Rasade i vikt, kunde knappt röra mig på flera månader.Är 164, brukar väga 51 men gick ner till 40 kg. Det tog ett par år innan jag kom upp i min målvikt igen.
Har varit vegetarian sedan incidenten med kycklingen, dricker 3-4 liter vatten/dag, är helnykterist.
Jag tränar inte mycket, promenader, yoga ( kan ej fungera utan yoga), pilates då och då och styrka 2 ggr i veckan.
Sitter otroligt mycket iom med arbete. Sover max 6 timmar/natt.
Jag har aldrig fött barn och har en ”atletisk kropp” med breda axlar och pojkhöfter.
Det där med att vara ”sjukt snygg”…den hetsen är väl lite överdriven kan jag tycka.
Jag var väldigt vacker/snygg kring 20-40, sedan är det bara att gilla läget. Man blir äldre det blir vi alla.
Du kan aldrig få den kropp som du hade då du var 20-30 år.
Var nöjd med att du ser ganska ok ut. Sminka dig inte för mycket, skratta, och hetsa ej över ditt utseende.
Min vilopuls ligger kring 50-55. Väger idag 50 kg, men använder hellre måttband, då muskler väger mer än fett.
Folk tror att jag är 40-42, så något gör jag rätt. Sminkar mig icke..det ser bara hårt ut.
Kör en vecka utan smink och utan att tänka på din ålder, vikt etc.
Gilla läget, vi blir alla äldre.
Du är en fantastisk kvinna, författare, mor och människa.
Sköt om ditt hjärta och ta det lugnt.
Själv åt jag precis tårta och sedan satte jag mig för att skriva detta 😉
10 inlägg per dag babes följ min blogg där ni får update all the time puss!
” Idag 14/5 stolt över Brevbärare Mot Rasism som vägrar dela ut SD:s valsedlar. Bra jobbat postiljoner!”
Kan du Katerina Janouch bekräfta att det är du som skrivit detta på Twitter?
1
Är själv tyvärr måttligt road av träning.
Nu blev jag lite orolig, min vilopuls ligger på 100 men ändå verkar inte min dr tycka att jag behöver någon medicin för det. Jag tränar brasiliansk jujitsu (bjj) och dessa pass kan vara ganska tuffa men jag älskar det 🙂
Fina Katerina
Har precis sätt reprisen på ”helt sjukt” , fast jag såg det i onsdags med 🙂
Tycker du var jättebra i programmet, blir dock berörd över det du berättade om.
Jag är dock ingen tränings människa så har inte det problemet att träna för hårt, men kan dock känna igen mig och mina ”monster” i hjärnan, de som ”säger” hur duktig man ska vara,de som ”ställer till” det och sätter höga krav och mål i livet. Skönt att det finns nåt man inte har….hehe
Räcker gott och väl att tampas med livet som det är.
Jag blir mer psykiskt utmattad av allt detta, helt slutkörd ibland. Undrar varför det är så?!
Ja hela livet är en utmaning, på gott och ont.
Visst rör jag på mig, jag har ridit i flera år (på häst alltså, hihi), tränat på friskis och tränat självförsvar. Jag cyklar mycket och är ute och gå en del lång promenader, mest på sommaren dock. Så dålig på det vinter halvåret, det mörknar tidigt och kallt då kryper jag hellre upp i soffan med en go film och en varm filt.
Efter en kemisk lunginflammation 2007 så är min vänster lunga nedsatt så därav har jag inte hållt igång på samma sätt som förr. Bara att gilla läget och göra det bästa av situationen.
Jag hoppas att många såg programmet och kanske få sig en tankeställare.
Fint att du delade med dig, kan hjälpa andra på vägen.
Ta hand om dig fina du ♥
Kram Sandra
Till Miranda: Ett stort steg att du delar med dig av det här. Önskar dig all lycka på vägen. Det är jobbigt med ångest och tankar som ”stälker till” det men jag hoppas att DU övervinner dom. Fortsätt kämpa, ge inte upp. Det är du som ska vinna denna kamp. Det är du mer än värd. Många gånger kommer du säkert känna att du inte orkar och vill ge upp. Men gör inte det, lovar mig det?! Ta då bara en liten liten stund i taget och sätt inte upp för stora mål eller krav på dig själv. Om det så bara är att du ska ta dig upp ur sängen en dag så är det nog så bra gjort. Sätt små små mål och ta små små steg i mot dem och det gör inget om nåt mål inte nås, det är i te hela världen. Då kan du bara testa det en annan gång. Inget är ristat i sten.
Var rädd om dig
Kram Sandra
http://www.nattstad.se/Bamsee
Jag kämpar varje dag med tankar, ångest och funderingar kring kost och träning. Började med anorexi nu är det ortorexi och jag vill bli fri även fast det skrämmer mig enormt att göra förändringar. Jag har precis börjat på Ylab och det kommer bli en tuff resa.. Att hitta balansen är så svårt, när allt är i rullning är det svårt att stoppa sig själv och men devis har alltid varit desto mer desto bättre. Ett tag framöver kommer jag nu istället behöva tänka ju mindre desto bättre, iaf med träningen…
Daisydapprer och RetroRocket.se är mina favoritshoppar! Helt rätt med tighta klänningar, bara köra på! Du är så snygg i allt!
Anne! Din kropp låter som min, är du min tvillingsyster? 😉
Exakt de måtten o den åldern har jag 😉
Och exakt den sjuka hjärnan.
Vi fortsätter kämpa! Tack för din feedback! Kram
Ja herregud vad jag känner igen mig i det där då! Har aldrig fastnat i ett överkonsumerande av träning. De veckor jag tränar mycket övergår snart i mer normala veckor (träning 3 ggr/v). Men hela tiden har jag dåligt samvete – oavsett vad jag gör. Är aldrig nöjd.
Varför? Jag är 50, jag väger 64 kilo till mina 176 cm och har inga egentliga problem med hälsan. Alla värden är på topp.
Så VARFÖR? Varför hetsar vi våra dumma hjärnor till att tänka att vi inte duger?
Bra skrivet!
/Anne