Skriva, skriva, skriva

av

Jag skriver som en toka här i Roslagens grönskande famn och det är 164 sidor klara på nästa bok om Cecilia Lund, närmare bestämt bok nummer åtta. 42.615 ord eller 244.861 tusen tecken. Det gäller att inte ge sig. Jag kommer på väldigt bra saker om denna bok medan jag simmar, faktiskt är simning en ypperlig kreativitetsboost. Idag till exempel kom jag på en väldigt spännande utvikning i boken, och en ledtråd till mig själv där allt föll på plats. jag har ju denna bok i princip klar i huvudet. Behöver bara flytta om pusselbitarna lite för att dess kusliga innehåll – som skulle kunna ske i verkligheten – ska utkristallisera sig med väldigt önskvärd tydlighet.

Att ha skrivarstuga mitt i värmeböljan är lite skönt. jag behöver inte steka mig på en solhet strand. Det räcker att jag får sitta i trädgården och svettas. I dag har flera liter av mig runnit bort. NU kommer kvällen och svalkan och jag känner att de där 25.000 tecken jag fått ur mig hittills satt sig i nacken. har ont som fan i höger sida. Nån klämd nerv någonstans. Författaraxel.

Igår var det Ernst Hemingways födelsedag. 21 juli 1899 föddes han i Oak Park, Illinois. Och tog livet av sig 2 juli 1961 i Ketchum, Idaho. Papa I love you! Min författarguru. Och jag läser så gärna hans böcker och riktigt känner in hur han ibland våndades över skrivandet. Hur han hela livet försökte förstå skrivandets inneboende mystik och magi. jag gör också det. Försöker förstå. Hur en text som lyfter skiljer sig från en text som inte gör det. Hur det kommer sig att jag en bra dag som denna kan få ur mig så många ord och kapitel, medan en dålig dag som igår kanske på sin höjd får ur mig två rader. vad skiljer en bra skrivardag från en dålig? mentalt för en själv, alltså. Just nu känn det som om jag sitter på ett sånt där runawaytrain vad det gäller skrivandet, alltså just i dag, jag har bara skrivit och skrivit och skrivit och hamnat i flow flera gånger, trots att det fanns ett visst motstånd såg jag ändå scenerna tydligt framför mig och kunde få ur mig dem och några av dem blev väldigt bra, inbillar jag mig.

Men vad skiljer magi från flopp? När börjar boken leva sitt eget liv? jag kommer bli tvungen ta en paus, men det är alltid läskigt med pauser, för eftersom bokskrivandet är ett outgrundligt väsen vet man aldrig om flowet vill komma tillbaka efter pausen eller om återstoden av dagen är körd. I och för sig tycker jag att jag varit duktig idag och bör få belöna mig med ett dopp från bryggan innan middagen, och sedan en slökväll, men kanske sätter jag mig vid manuset igen när solen gått ner. En flow-dag ska man vara rädd om.

Kanske är det Papas spirit som är med mig idag?

Vinden susar i asparna och någonstans hörs en ensam fågel förkunna sitt ode över världen.

 

 

433 svar på ”Skriva, skriva, skriva”

Kommentarer är stängda.

Detta är ett arkiv. Nya bloggar och registreringar accepteras inte längre.