Katerina Janouch

Hälsningar från soliga Prag

Det är 20 grader varmt, sol och typ sommar i Prag. Att komma hit är en lisa för själen. Min älskade gamla hemstad som alltid tar emot mig med öppna armar. Igår kom min bok ”Systerskap” ut på bokförlaget Mlada Fronta.

Min lilla bokbaby!

 

Och här är jag igårkväll på releasefesten på bokhandeln Luxor, som ligger mitt på Vaclavplatsen.

 

Igår var det inte lika soligt, men jag tog de här bilderna:

Apolinarska förlossningssjukhuset, inrymt i ett gammalt kloster. Här kan vi snacka att anorna och historia sitter i väggarna… ser ut som något taget ur Harry Potter.

 

Ett fint litet Praghus där jag kan tänka mig att bo.

 

Mynta-te igår kväll på ”Noodles”, gå hit om du vill äta gott med nudlar som tema. Ligger bredvid Luxor på Vaclavplatsen.

Nu vidare till nya äventyr!

Nu bär det av till Prag

Lönnen utanför mitt fönster har tappat nästan alla blad, det gick fort. Det behövs en sån där höststorm, eller en köldknäpp, så faller de och bara de svarta grenarna blir kvar.

Älskar lönnen och dess förvandling men de svarta grenarna… nja. Ser väldigt sorgligt ut faktiskt. En ensam skata dricker regndropparna från räcket, hon är kvar när alla svalorna flugit söderut. När vi var i Arizona i somras så var det så man kallade säsongsgästerna, ”flyttfåglar”, de som flyttade till värmen när vintern kom. Då kände jag att jag vill bli en flyttfågel. Jag är en svala i mitt hjärta.

Min svala när den var precis nygjord. Hos Angelique Houtcamp i Amsterdam, på Salon Serpent.

Ok, nu ska svalan o jag till Prag. Ikväll går planet. Jag ska spela in Tjeckiens motsvarighet till Skavlan, och sen ha releasefest för min nya bok (”Systerskap” som kommer ut på tjeckiska på bokförlaget Mlada Fronta.) Och ge intervjuer och göra PR lite allmänt.

Vi ses!

Oktobermånads ingenmansland

Vissa dagar är svåra att kicka igång. Sängen är skön och kroppen är tung och hur kan jag ha träningsvärk fast jag bara läst en bok igår, typ? Fick jag träningsvärk av att hålla upp boken med högerarmen? Uppenbarligen. Åh, en sån skröplig varelse jag måste vara. Jag som är en stålkvinna annars.

Hursom. Mitt recept mot komatösa dagar är att tvätta håret och dra på sig smink som om du skulle på fest. Puder, rouge, ögonskugga, the works. En komatös dag förvärras av att ditt anlete skriar likt Munchs ångesttavlor och håret ligger klibbigt på skallen. Din ångestkänsla tjocknar på ytterligare när kläderna hänger slafsigt och du knappt bytt trosor. Om du däremot fejkar välbefinnande, kan det hända att välbefinnandet hittar dig. Jag tog en klänning som aldrig använts. Den sparades för regniga rövhåledagar som denna.

Ett vackert lik är snyggare än ett fult, va. Vad säger du om känslan i mina ögon? Speglar de min själ, eller är de bara blanka och välmejkade? Jag vet inte. Ögonen är själens spegel, säger klyschan, men när man ser in i sina ögon är det sällan man ser sanningen.

Jag är en gammal alkisfru. Vi alkisfruar vinner lätt en Oscar i konsten att fejka allt möjligt. Vi vet exakt hur man klär sig i snygga kläder och fixar frissan perfekt, hur man ler med glossy läppar och berättar vackra sagor för sin omvärld. Som anhörigfru är jag duktig på att förställa mig. Mina ögon är låsta, de avslöjar mig aldrig. Så du vet faktiskt inte vad som döljer sig därbakom.

Kontentan? Döm aldrig en människa av hennes yta. Hon må vara ganska risig och se ut som sju svåra år men kanske är det just denna som mår toppen. Nu vill jag inte säga att jag i min prickiga klänning mår skit, men vi låter det vara öppet. Vissa dagar är komatösa torsdagar i oktobermånads ingenmansland.

Och kartan har gått förlorad.

Hanna Gadban förtjänar en offentlig ursäkt

Vi är några som står bakom denna debattartikel på SVT Debatt, angående Hanna Gadbans Alumnpris som hon fick av Södertörns högskola 3 oktober 2013.

Det pågår ett drev mot Hanna Gadban. Bland annat är det företrädare för Feministiskt initiativ som ägnar sig åt smutskastning av Hanna Gadban, som gör en viktig insats för ungdomar som utsätts för hedersrelaterat våld. 

Det har blivit svårt att lyfta vissa frågor i Sverige utan att man direkt anklagas för rasism.

Med denna debattartikel hoppas vi kunna ändra klimatet något.

Rosor till dig om du sprider länken!

Böcker, böcker, böcker

Den här måndagen har gått i böckernas tecken. Först ett spännande möte med litterära förtecken (sånt jag inte kan skriva exakt vad det gick ut på, men bra var det!), sen en tur till Söderbokhandeln på Götgatsbacken, det är en sån där gammal lite ”inrökt” bokhandel som ger mycket inspiration. Köpte Martina Montelius nya bok ”Främlingsleguanen” och Lena Anderssons ”Olovligt förfarande” och dessutom Helena von Zweigbergks nya, ”Än klappar hjärtan”.

Mycket spännande läsning med andra ord.

Nu vidare genom eftermiddagen. I dag den 14:e oktober blev det verkligen höst…

Oktober 2013, du sköter dig fint hittills!

Konstaterade igår att oktober månad levererar i år. Vackert så man vill gråta, häromdagen otippat varmt, hösten har målat löven lite extra kulört och himlen fick sig några duttar glimrande specialblått extra allt.

Hade en kompis på övernattningskalas (ja vi säger så) och i förmiddags tog vi en lång powerwalk vid Årstaviken och sen en tur på utegymmet vid Eriksdalsbadet. Jag älskar utegym. Det känns extra hälsosamt, till skillnad från svettiga lokaler där syret är slut och man får inhalera folks kroppsodörer… trät är dessutom självrengörande så jag tror inte man blir lika lätt smittad av förkylningar när många använder samma redskap i en utemiljö. Fatta vilken genialisk idé utegymmen är.

Och varje steg jag tar så tackar min kropp mig, varje lyft så jublar musklerna. Denna kropp föddes för att hålla sig i rörelse. Jag är så jävla tacksam för den här dagen, den här promenaden, de här lyften, det här livet.