Jag har sett saker under denna resa som många människor inte får uppleva under ett helt liv. Men trots allt fantastiskt, underbart, häftigt, annorlunda och coolt som jag har stött på, är det som jag kommer att minnas mest alla möten. Möten med alla människor. De fyra familjerna som jag har fått chansen att lära känna, som så otroligt öppet, varmt och generöst bjudit på sig själva. Dessa människor har gett mig mer än allt jag har fått uppleva under denna resa. Och det gav mig insikten om att jag älskar människor. Nya möten. Att få ta del av någon annans liv. Inget ger mig så mycket värme, glädje och energi som det. Det är då jag känner att jag lever, när jag får bli en del av något större. Två familjer har välkomnat mig att komma tillbaka och bo hos dem, och jag tror fan att jag måste göra det. Hur kan man tacka nej till ett äventyr, att få bo gratis och få bli en av dem?
Att få vänner för livet.
Detta år kommer att bjuda på något stort, det vet jag med mig. Jag märker redan nu hur så mycket gror inom mig, hur allt bara väntar på att få komma till liv. Väntar på att få blomma ut. Det kommer att hända mycket den tid jag har framför mig. Jag har insett så oerhört mycket, och nu är det dags att börja uppleva det livet har att erbjuda mig. När jag kommer hem till Sverige ska jag ta för mig av livet på ett helt annat sätt än tidigare, jag ska ta för mig av det som jag förtjänar.
För jag har ju så oerhört mycket att ge.
Kärlek