Det har varit en tuff höst på många sätt och vis. Första gången på väldigt länge sen jag har varit inne i ett riktigt dåligt flow. Nu är jag på väg uppåt igen, men det krävs fortfarande mycket innan jag är tillbaka. Det är liksom bara halva jag på något vis. Det är tyngre att andas, och det känns som att man har en sten som tynger ned bröstet.
Det känns som att mitt liv bara är på paus. Som att jag bara går och väntar. På att det snart ska fortsätta. På att det ska vända.På att jag ska börja leva igen, och på att jag ska hitta styrkan och modet att förändra.
Fan, jag saknar våren och sommaren. När allt var som bäst, och jag verkligen var lycklig. Please, take me back…