Om det är något jag har upptäckt under denna resa, så är det att oavsett var någonstans man är i världen så kan man inte fly från en själv. Alla ens tankar och känslor följer en oavsett destination. Alltid när jag kommer bort från allt inser jag en massa. När jag flyr vardagen. Får andas igen. När jag byter umgänge och samma gamla vanor. När jag helt enkelt isolerar mig från den värld jag är van vid.
Trots att jag har det underbart här så längtar jag tills att få komma hem igen. Att få träffa alla underbara människor. Jag vet vilka jag vill träffa, och det är dem som betyder något. Men jag har också upptäckt att jag saknar något jag inte trott att jag skulle göra. Människor som upptar mina tankar trots att jag lämnade dem kvar hemma i Sverige.
Nu längtar jag.
Jag längtar efter att få dela livet med dem som får mig att må bra. Med dem som gör mig lycklig.
Jag längtar efter att få det jag vill ha, Att mina drömmar ska slå in.
Att hösten blir början på något nytt. Jag längtar efter kärlek. Vänskap. Skratt. Glädje.
Jag längtar efter livet med mina älskade.
KÄRLEK