En fråga som ställs till mig ofta.. och ärligt talat… Jag vet inte svaret.
Men jag tänkte väl skriva ner lite av mina tankar kring det här ämnet.
Visst var det mitt beslut att ta den där första för ett par år sedan. Men därefter, så har jag själv inte haft möjligheten. Drogerna kontrollerade mig från start.
åren 2009-2011 är ju ett enda stort kaos. Jag festade hej vilt överallt och ingenstans.
Vad jag inte visste då, Var att redan då hade jag ett begynnande missbruk.
Nämligen alkoholmissbruk.
Fick flera gånger frågan, men kom igen. prova… sa nej flera gånger.. var super nöjd med min bira påstod jag..
Men sen provade jag det där hemska kokainet… som sen skulle komma att förstöra mitt liv under många år.
Första gången jag provade, var jag fast. jag hade ingen kontroll… Jag mådde ju bättre på det än vad jag gjorde av att supa mig redlös… Och sen klarade jag ju hela partynätterna utan att känna ett uns trötthet.
Hur grymt var inte det?
Allt jag behövde göra var att dra in snordyrt pulver i näsan.
Grymt va?
Jo menvisst.. men ni glömmer väl inte baksidan?
Jag har ju skrivit lite om det..
Om det psykiska bakslagen. självmordförsöken, panikångesten, depressionerna, osv osv.
Tror ni jag mådde bra av skiten då? Mådde jag som jag gjorde första gången jag tog det?
Mja. Ruset var ju detsamma… Men nu hade vi även fått in Besattheten!
Jag var besatt… Det gick inte att kontrollera.
Tack vare att drogerna även kopplade bort allt vad mina hungerkänslor var, såvida jag inte rökte på… så rasade jag i vikt.
som värst vägde jag 48kg på en längd av 174 cm.
Jag har gått vägar, sett saker, som ni i eran vildaste fantasi inte kan föreställa er.
När jag inte längre fick droga efter antal återfall när jag påstått ”att jag visst kan leva utan droger jag är inte beroende”.
gick jag tillbaka till alkoholen dryga halvåret, innan en fin vän visade mig alla dessa fiNA människor i de magiska rummen.
Jag är sjuk. Det inser jag idag. Jag är en beroende.
Den där första… Den pajjade mitt liv. Jag har lång väg kvar att gå för att bygga de broar jag sprängt, Men jag står på jorden. och jag lever idag.
Jag kommer aldrig mer att kunna dricka ett glas vin i gott sällskap. jag kommer inte kunna fira i skumpa den dag jag kanske gifter mig.
Men ärligt. Livet är på tok för fint för att riskera att åka dit på det!
