Luften gick ur mig

Hoppsan hejsan, det var verkligen en måndag som går till historien som en av de allra mest enerverande dagarna på länge. Jag vakande med en sådan positiv energi och hela förmiddagen höll den i sig men efter att vi var på MVC så har jag bara blivit tröttare och tröttare. Det har inget med vad som hände på besöket att göra, snarare att den anspänning som man burit på de senaste veckorna släppte.

På MVC fick vi i alla fall veta att vi var ganska nära i våra gissningar kring vårt BF. Jag tippade 30 september och det visade sig att det var den 27 september. Nu är det ju så att det där kan komma att förändras när det är dags för UL den 29 april. Jag blev ytterst förvånad att man bara har ett UL i vårt landsting. Alla våra barn är ju födda i Linköping och där hade man alltid två ordinarie UL och med William hade vi till och med tre UL.

Camilla var helcool tills det var dags för blodprov, då höll hon på att svimma. Jag förstår inte den där rädslan för blod och sprutor, allra helst eftersom hon ger Haylie sprutor och tar blodsocker varje dag men när det görs på henne så blir hon så gott döende. Läs mer om hennes upplevlser från MVC här.

Sen blev illfart till dagis för att hämta Ella och Minna innan vi drog till Kramfors för att handla. Det slog mig inne på affären att vi har det väldigt bra med våra barn, jag såg tre barn inne butik med sina föräldrar när vi gick in och innan tagit oss förbi kassan så hade jag sett alla tre ungar ligga och skrika och gråta på golvet, en av dem vid godiset och de två andra vid leksakerna. Minnas blick när vi passerade ungarna vid leksakerna var ”pricless”, det var som hon bara vi fråga ungarna om dem mådde riktigt bra. Som sagt, tacksam är man för att ens ungar inte beter sig så i affären, att dem är precis som alla ungar i affären och vill ha en massa saker är en helt annan femma.

Nu bli det favoriterna Familjen Wallquist och den irriterande familjen från Motala i ”Familjen Annorlunda”