Ingenting alls, typ

Det har varit en sån sjukt konstig dag idag och jag har haft en underlig känsla i kroppen hela dagen. Det är som något är galet fel och livet håller på att rasa samman, nästan så att jag börjar hyperventilera utan speciellt egentligen har hänt. Jag blir misstänksam mot allt och alla, har svårt att ta in det andra säger och allt blir bara knas. Sen fortsatte det även när jag skulle sända ikväll när en av kollegorna som skulle dyka upp bara sket i det utan att så mycket som indikera det på hela dagen.

Jag vet inte vad problemet är. Det verkar som det är väldigt många som har problem att stå för det de säger just nu och då vill man bara bryta helt och hållet med dessa människor. Nu gick det väl ingen nöd på mig för det idag, sändningen genomfördes och nu är det ledigt en bit in på nästa år. Frustrationen kvarstår dock. Men det hela är över och jag kan lägga allt fokus på mig själv och min familj, ett lättnad som inte går att sätta ord på.

I morgon har man lite ärenden som ska uträttas men annars så ser det rätt lungt ut och då gissar jag på att det blir lite brainstorm med Camilla om hur vi ska spendera julen och hur vi lägger upp hela julhelgen, eller jag hoppas på det för just nu känns allt som ett oplanerat kaos.

Jag försöker blogga samtidigt som jag lyssnar/tittar på Musikhjälpen, det går så där. Jag har hållit på i drygt en timme nu så det kanske är lika bra att ägga ner, det blir inte bättre än så här gått folk, åtminstone inte idag, eller nu.