Jag borde ha bloggat för ett par dagar sen men det har inte blivit av, helt enkelt av den anledningen att vi i fredags fick åka hem från sjukhuset och stanna hemma fram till på tisdag. Sen återstår det att se om vi får stanna kvar eller om vi får åka hem igen, en känsla i min kropp säger att vi kommer få stanna kvar på sjukhuset.
Så här kommer en recap över det som hänt sedan i torsdags.
Socialen, idioti och hämndkänslor.
Som bekant uppstod en situation i onsdags med en läkare som ledde till att hon gjorde en anmälan till socialen. Och i torsdags kom då socialen på besök. Först gjorde de ett besök utan förvarning hemma hos oss innan de åkte till sjukhuset för att träffa mig och självklart läkaren som gjort anmälan.
Jag tänkte i mitt sinnes stilla ro att det skulle bli ett kort möte där det här missförståndet skulle redas upp, men istället fick jag utstå massiva påhopp från såväl socialen som läkaren i fråga. Från början har jag varit otroligt intresserad av att lära mig allt om diabetes, en rätt naturlig reaktion, nu tolkades det som att jag tog för lätt på Haylies sjukdom för att jag helt enkelt tagit över sköterskornas arbete, vilket jag i förlängningen också ska göra. Jag blev anklagad för att inte ta det här seriöst och att säga det till en pappa som spenderat över en vecka på sjukhus tillsammans med sin dotter, lärt sig allt han kan lära sig och som dessutom skött 90% av all medicinering och provtagning under samma period är ett hån.
Ett annat fel var att Haylie inte grät när hon fick sina insulinsprutor, de menade att hennes smärttröskel var för hög och att det på något sätt är vårt fel också, eller mitt då eftersom det är jag som ger henne sprutorna.
Nu ska vi som familj utredas i fyra månader av socialen för att fastställa att vi är dåliga föräldrar och att vi är skadliga för våra barn. Alla som jag pratat med, allt från vänner till familj till anställda på samma avdelning och sjukhus som läkaren i fråga, tycker att jag ska anmäla henne till patientnämnden för hennes grova övertramp.
En sak var dock skön att få bekräftad från socialen och det var att de huvudlöst kommer gå på läkarens linje och köpa allt hon säger för att ”det är läkarens yrke”. Blir ju inte superspännande att läsa utredningen om de redan bestämt sig för vad de ska tycka. Socialens agerande är idioti.
Med allt som hänt och allt som nu måste göras till följd av Haylies tillstånd väcker frågan om jag orkar gå igenom en process mot den här läkaren.
Kräks, kräks och snor.
Jo, det är bara jag och Minna som är friska i den här familjen. Haylie är snorig precis som William. Camilla kräks och det gör Ella också. Så en helg som skulle handla om familjen, spendera tid med varandra har istället förvandlats till en sjukstuga, men vi får åtmistone vara tillsammans.
Idag fyller Haylie 2 år och sjukstugan gör att vi får flytta på festligheterna tills alla tillfrisknat.