Jag mötte för 3 år sedan mannen i mitt liv (eller trodde jag iaf). När vi gick ut med att vi var tillsammans så var det många som tyckte att det var en dålig idé, många av mina ”vänner” tog avstånd från mig men de riktiga fanns självklart kvar. Alla kunde se hur mycket bättre jag mådde när jag var med honom, hur mycket gladare jag var. jag jobbade skiten ur mig innan och var på riktigt en bitterfitta. Jag mådde dåligt och vände mig då återigen till festande, alkoholen och drogerna… Jag jobbade och festade, jobba festa, jobba festa. och så fortsatte det i månader. Jag flydde verkligheten, flydde hur dåligt jag mådde. Gick direkt från efterfesten till jobbet och sen och så ut och festa igen. 2 dagar fest sen vila 1 dag, festa 3 dagar vila 1 och så om från början…. Tills jag började träffa Honom. vi hade gemensamma vänner och träffades ofta både ute och på fest. Det började väldigt oskyldigt och vi sågs som vänner men väldigt snart så smsade vi varje dag, han började komma över till mig och sov oftast kvar. vi satt uppe och rökte och pratade hela nätterna. Jag kände mig så trygg med honom, han var så trygg.vi höll det hemligt ett par månader men ca 1 år efter att vi började ”ses” flyttade vi in i våran lägenhet. Delar av min släkt hotade med att göra mig arvlös, men jag stod fast vid mitt beslut det var honom jag ville leva mitt liv med oavsett vad någon sa! och tro mig det var många som hade åsikter av mitt val av pojkvän! Men jag älskar honom över allt annat trots det han ”tillhör”, det hade inte med oss (han och mig) att göra.
Han satt häktad i 4,5 månader 2013/2014, och jag satt hemma, väntade och väntade, på brev, på rättegångar, på telefonsamtal och framför allt på honom. Dagen han klev ut från Hovrätten, friad, var den lyckligaste dagen i mitt liv! Han var hemma! Min trygghet, min kärlek och jag kunde äntligen andas igen. Jag var gravid men fick ett missfall 2 dagar innan jag fyllde 25 och det knäckte mig totalt. Jag kämpade på ett par månader som jag alltid gör, aldrig vila, men snart nog blev jag sjukskriven. Utmattningssyndrom av väldigt många orsaker. Jag var totalt utbränd. H jobbade nätter och jag spenderade dagarna med hundvalpen. Vi planerade husköp och att jag skulle sluta med preventivmedel så vi kunde försöka igen =) En söndags morgon tog han en promenad med hunden och köpte frukost kom hem och gav mig en bukett blommor i sängen där jag fortfarande låg och drog mig. Han sa att jag kunde ligga kvar och fixade kaffe till mig. Vi spenderade dagen tillsammans och på natten jobbade han som vanligt igen. han kom hem på morgonen och vi pratade en stund sen gick han och la sig. Jag bestämde mig för att skryta lite om honom på instagram så la upp en bild på blommorna och texten *När man får blommor bara för att <3 *.
På kvällen när han var på toa innan han skulle åka till jobbet gick jag in på instagram och såg då att HON tjejen som ansökt om att följa mig veckan innan och jag av nyfikenhet accepterat och begärt att få följa henne. Vem var hon? vi hade två gemensamma Ma (tjej) och någon mer. jaja hon hade iaf bekräftat att jag skulle följa henne och lagt upp en svart bild med texten ”Något jag tycker är riktigt tragiskt och patetiskt är när man som kille vart otrogen under en längre tid o köper blommor som tröst när tjejen sitter helt omedveten.. borde fan va skottpengar på sånt #irriterande #tragiskt” ”eller vad säger du Ma”
Mitt hjärta började slå hårt och jag jag och drog upp dörren och frågade vem är HON? han tittade på mig med skräck i blicken och sa jag måste till jobbet. han började ta på sig kläder och sa att vi tar det imorgon han log och kom fram och pussade mig hej då och gick ut genom dörren. Jag print screenade både hennes och mitt inlägg och skickade till honom fick tillbaka ”okej? puss” jag fick panikångest och spydde. inlägget på instag försvann innan jag hunnit skicka det till honom. kämpade mig igenom natten när han kom hem hoppade han in i duschen och jag försökte sedan igen att prata med honom men då var han tydligen skit trött och gick och la sig igen. HON la upp en till bild på insta men texten ”telling the truth and making someone cry is better than telling a lie and making someone smile” en av hennes vänner J hade kommenterat ”jaa iallafall efter 2 år…” HON svarade ”jo precis. Tragiskt
Han sov till sju och skulle åka till jobbet igen vid 8. Jag frågade igen om vad som stått på instagam, han erkände skamset att han vart otrogen mot mig. Jag frågade vad hon menade med längre tid och varför hennes vän skrev nått om två år. Han svarade att han vart med henne en gång innan han åkte in och två gånger nu under vintern. Han sa jag vet vad du har sagt om otrohet så jag går nu. Jag sa att jag har fler frågor till dig. Jag frågade vad de hade haft för relation. han sa att det bara vart sex, att han hade knullat henne som en hora och sen gått. Han erkände att de haft en del sms kontakt under året men att han försökt avbryta det vid flera tillfällen. (haha försökt det är väll bara att göra!) han sa att han bara träffat henne när det vart sämre mellan oss. jag frågade vad det vart för ursäkt?
Han åkte sedan till jobbet och jag smsade och frågade om han hade vart där när jag var hemma med hans dotter och om han hade använt kondom?
När han kom hem på morgonen så frågade jag om han hade något svar på mina frågor. han lovade och svor på att han inte hade vart där när jag vart med hans dotter och sen sa jag att jag frågar den andra frågan av två anledningar: 1. måste jag testa mig för sjukdomar? och 2. Hon födde barn för 3 månader sen och har troligtvis inte börjat med preventivmedel och en kvinna är som mest fertil när hon precis fött barn. Han svarade att han inte använt kondom men att han aldrig kommit i henne. jag skrattade till och sa till honom att du vet likaväl som jag att det inte är 100% säkert. Han svarade att han tänkte iallafall inte vara pappa till det barnet!
Nu orkar jag verkligen inte skriva mer om det här… Fortsättning följer!
/M