Dag 2.

Inte ett enda bloss. Mannen har heller inte kommit på någonting än. Vet inte om jag ska skratta eller gråta, bli besviken eller.. Imponerad. Hur kan man missa att ens sambo slutar röka? När vi båda dessutom är hemma hela dagarna? När det enda han gjorde innan var att kommentera hur mycket jag rökte?!

Jag tänker inte ljuga. Det är helt klart jobbigt och förjävligt att gå igenom helt själv. Framförallt när han är förkyld och tjurig och helt jävla ovetandes här hemma… Han har omedvetet gett mig en hem del prövningar hittills. Men jag tänker inte berätta, han får fan komma på detta själv. Går det över en vecka utan att han märker börjar nog mina tankar svira åt alla möjliga håll dock… Det vore bara sjukt.