Vet ni? Ja. Det gör ni nog. Gissa två gånger? Eller en räcker nog. Jag är förkyld.
Alltså jag tycker så synd om min kropp. Och mig själv faktiskt. Det ena avlöser det andra och helst av allt vill den nog gå i ide för att vila upp försvaret lite. Detta kan ju inte vara hälsosamt på något plan? Såhär fysiskt sjuk har jag nog aldrig varit.
Det tär fan på mig med. Mitt liv är ingen saga just nu kan jag säga. Det allra jobbigaste skulle jag nog säga är att jag varken haft aptit, ätit ordentligt eller känt hunger/smak på 2 månader och 1 vecka nu. Värst har det varit sedan förrförra kräksjukan för 3 veckor sedan. Inget känns gott som det brukar och jag kan bara ta några tuggor tills det växer i munnen och idag har ÄNTLIGEN varit en dag jag kunnat njuta lite extra av maten för att magen börjar bli bättre. Men så blir jag fucking FÖRKYLD så imorgon lär smaksinnet vara väck igen.
Ja. Det är fan synd om mig nu. Ni låter nog mig tycka det.
Nu är det min tur att bli frisk, bannemig! Nu har jag klagat nog för idag. Godnatt på er!
PS. Operationen gick superbra och han är hemma och mår bra och är pigg och skojar på som vanligt trots omständigheterna. Må vara att han är hög på något, det låter jag vara osagt. Men huvudsaken han mår bra.