Igår hade vi verkligen en annorlunda morgon vilket var mindre roligt. Det var bara Sofia, Simon, Tindra och jag hemma. Jag och Simon sov i källaren, Sofia på övervåningen och Tindra på nedervåningen. Det som händer då är att brandlarmet går och eftersom det är kopplat till vårat larm får mamma och pappa (som är i Skåne då) ett samtal om att brandlarmet har gått. Dom blir såklart rädda och det blir ju inte bättre av att varken jag eller Sofia svarar i telefon… Jag förstår dom helt, hade det varit tvärtom så hade jag också blivit livrädd!
I källaren kan man inte höra larmet och Sofia sover så tungt att det tar ett tag innan hon vaknar, det är inte förrän larmet har gått en stund, hennes mobil och hemtelefonen har ringt och Tindra står och bokstavligt talat skriker som hon vaknar. Samtidigt så har jag vaknat av att mamma har ringt men jag hann inte svara. Sofia kommer då nerför trappan och berättar att brandlarmet tjuter så jag slänger på mig Simons tröja och springer upp.
När våra föräldrar inte får tag i oss tror dom ju på riktigt att det brinner och att vi kanske är avsvimmade så dom ringer några grannar längre bort och ber dom springa dit. Medan hon springer hit så lyckas mamma äntligen få tag i oss men då börjar nästa bekymmer, varför tjuter brandlarmet?
Så vi börjar med att noggrant söka igenom hela huset och kolla varenda litet eluttag men vi hittar inget konstigt. Grannen tycker att det luktar rök men det var troligtvis bara inbillning för att hon var så uppjagad. Så hennes man kommer dit och vi kollar jordfelsbrytaren, proppar, fler eluttag och sedan brandvarnaren. Men då vi inte hittar något konstigt så tror han att larmet har gått igång pga att det är så varmt av solen på övervåningen vilket verkar logiskt.
Då kan vi äntligen pusta ut och mamma och pappa kan börja lugna ner sig. Usch vilken udda morgon det blev, men värst för det ju för mamma och pappa! När grannarna gått så går jag ner och myser ner mig bredvid Simon. Han har trots allt som hänt bara fortsatt sova haha, skum kille det där!
