Idag har jag upplevt hur det skulle vara om det manliga släktet dog ut.
Jag och Pauline var och såg Remember Me på Skandia, som bara har en (väldigt stor) salong. Det var en kille på biografen. En enda stackars kille som blivit ditsläpad av sin tjej.
Efter bion var vi båda kissnödiga och ställde oss i toakön, som ringlade sig ut genom dörren och ner för trappan. Sen kom vi på att, vänta lite nu, det är inga killar här. Vi kan lika gärna gå på herrtoan.
Det luktade inte så gott där inne. Och det fanns inga krokar att hänga handväskan på. Men kön var betydligt kortare. Inte obefintlig, dock. Vi var inte de enda tjejer som fått en snilleblixt.
Efter bion konstaterade vi att man i princip är shit-out-of-luck om man vill ta en kaffe i city efter klockan åtta. Vi besökte säkert 7-8 stängda fikahak innan vi till sist hamnade på Café Bellman vid Hötorget och snackade film.
Nu ska jag snart gå och lägga mig. I morgon väntar jakt efter resväska på stan, fyra tvättstugetimmar, skrivprojekt och Melodifestivalsfinaltjejmiddag.
