Vi hamnade på en obskyr bar någonstans i Köpenhamn, där gatorna luktade sött av hasch. Det röda vinet var kolsyrat och på en av väggarna kunde man välja vilken vinylskiva som skulle spelas. Vi drack det bubbliga vinet och pratade om livet, mestadels om sånt som skaver. Eller skavde. Det var skönt att tänka på annat. Annat än sjukdom, oro och framtidsångest.
Vi pratade om framtiden, om planer som ska förverkligas, om mål som ska uppnås. Och jag tänkte för mig själv att när jag dör behöver jag inte efterlämna något prestigefyllt till de som finns kvar. Det enda jag vill är att folk ska minnas mig med värme. Att jag inte ska ha levt förgäves. Och jag blev återigen påmind om vikten av att inte slösa bort sitt liv.
Torvehallerne
Gris på tak
Alldeles naturlig pose
