Jag vill vara ”en sån som springer” och faktiskt tycker att det är kul. Jag springer, i alla fall när jag är här ute, men tycker inte att det är vidare kul. Det känns mer som en kamp för att ta sig framåt, nå sitt mål. Kroppen värker, svett svider i ögonen, huvudet bultar. Det är inte så lätt att alltid hitta motivationen, att fortsätta framåt. Men känslan efteråt, när man duschat och stassat om, är värd en hel del. Bjuder på lite bilder från dagen.
