Läser för tillfället en bok som heter ”Projekt lycka”. Den handlar om författarinnans projekt att bli en lyckligare människa. Hon är strategisk och analytisk, definierar mål och ser till att uppfylla dem.
Boken fick mig att fundera på det här med lycka. Jag är lycklig stundtals, men känner ingen konstant lycka. Överlag är jag nöjd med mitt liv och de gånger jag är missnöjd så försöker jag ändra på det jag inte är nöjd med. Ibland går det inte och då försöker jag anpassa mig till situationen, men blir förmodligen lite missnöjd. Jag är ju inte mer än människa.
Dock känner jag inte att jag tillhör skaran av olyckliga människor. De målar ofta allt i svart, säger elaka saker om andra och har en aura av bitterhet kring sig. Eller så går de runt som små grå möss med blicken i marken. Nu generaliserar jag, det finns så klart gråzoner, men jag tänker ofta svart eller vitt.
Vad är din bild av lycka? Jag tror det är lätt att bli förvirrad i allt brus, att tappa bort sin egen bild och låta andra skapa en. Vänner, familj, media. Ibland får jag fråga mig själv vad som gör mig lycklig, genuint lycklig. Och jag har en liten lista, men den är långt ifrån färdig.
Än så länge har jag bara läst några kapitel men känner mig redan motiverad att jaga min egen lycka. Det sista vårt samhälle behöver är fler bittra, olyckliga människor.
Tack! Vad kul att du läser, och att du gillar vad du läser 🙂 Roligt att du kommenterar! / Manuela
Älskar verkligen din blogg, och allt du tar upp i den. Ditt sätt att skriva, och ditt sätt att uttrycka dig. Känner igen mig något otroligt. Fortsätt så!