Det har hänt en hel del även detta år. I min enfald trodde jag att ett nytt år automatiskt skulle innebära att ett slags lugn skulle infinna sig, att jag skulle få lite tid att bara andas och att livet skulle vara lite smärtfritt ett tag. Men livet känns mer som att vara ute på ett slagfält – när man väl sänker garden riskerar man att bli attackerad och i värsta fall allvarligt skadad.
”Förändring är försämring” är tydligen ett vedertaget uttryck någonstans i Dalarna. Alla förändringar är dock inte av ondo, även om det kanske känns så till en början. Men allt tar tid. Det tar tid att komma över jobbiga händelser, det tar tid att etablera nya vanor och bryta gamla mönster. Och det tar tid att sluta oroa sig, när man har en fallenhet för katastroftänkande.
Jag försöker ständigt låta bli att tänka för mycket, ett virrvarr av tankar leder sällan till något bra. Denna vecka är det tänkt att jag ska börja träna yoga igen, om inget oväntat inträffar. Ett bra sätt att lugna tankarna. Försöker mig återigen på det här med balans och att sakta ner tempot något. För även om jag kan verka lugn på ytan så är det ofta kaos inuti. En ny vana jag dock lyckats hålla liv i är min smoothiekonsumtion. I julklapp fick jag en ny smoothiemaskin av mina pappor och sen dess har jag experimenterat vilt. Favoritreceptet hittills är: fryst spenat, selleri, en banan, en liten bit chili, apelsinjuice och vatten. Mixa och drick. Galet gott!
Snart ska jag lägga mig i ett bad med en smoothie och läsa en bok. Vi tanter har startat någon slags bokklubb och hittills har det varit lyckträffar. Jag är egentligen lyckligt lottad som har alla dessa fantastiska människor i mitt liv <3
