Könsneutralt samhälle?

Jag nämnde i ett tidigare inlägg att jag konsekvent vägrar använda ordet hen i mina texter, och flera frågade varför. För mig är ”hen” en benämning på det tredje könet, dvs de personer som inte vill definiera någon könstillhörighet, exempelvis transexuella, eller andra som av någon anledning inte vill bli kategoriserade. Vad gäller denna kategori har jag absolut inga problem att använda ordet ”hen”. Efter ett tag tycktes ordet ha etablerats i olika medier, så som ett alternativ till han/hon. Jag hängde inte riktigt med i skiftet, och förstod inte syftet med detta. Var det för att ”hen” innehöll färre bokstäver än han/hon eller var det för att sudda ut benämningarna han (man) eller hon (kvinna)?

Det var ungefär här min aversion föddes. Radikalfeminister pratade om ett ”könlöst samhälle” och klottrade slagord som ”krossa det manliga könet”, föräldrar började uppfostra sina barn genom att aldrig prata om könstillhörighet utan lät dem leva i ovisshet om vilket kön de tillhörde, folk började använda ordet ”en” istället för ”man”, som uppfattades som alltför ”herrklingande” (läs mer här) och plötsligt blev det lite skamligt att använda sig utav kvinnliga resp. manliga attribut samt bejaka sina kvinnliga resp. manliga sidor.

Jag vill inte ha ett könsneutralt samhälle. Givetvis finns det de som anser sig tillhöra det tredje könet, eller som väljer att byta kön, och därför anser sig vara en ”hen”, vilket jag har full respekt för. Däremot förstår jag inte denna hysteri, detta behov av att sudda ut kön och skapa ett samhälle fullt av könlösa varelser. Ett samhälle där det är skamligt att vara vit, heterosexuell man eller en kvinna som väljer att bejaka sin kvinnlighet. Jag tror inte att kön är en social konstruktion, visst påverkar miljön, men man får inte glömma att det även finns biologiska skillnader mellan könen. Jag identifierar mig som kvinna, och har inga som helst problem med det. Mina vänner i Italien skrattar, och undrar vad som händer i Sverige. Danskarna skrattar och undrar vad vi sysslar med – vart vi egentligen lägger vårt fokus.

Missförstå mig rätt, jag pratar inte om jämlikhet eller liknande. För mig är det så självklart med lika lön, samma rättigheter oavsett kön osv, att jag inte ens tänker gå in på detta. Likaså att man är homo, bi, queer, transperson etc. Jag är för ett tolerant samhälle, där alla får vara som de är, däremot har jag svårt för detta totalitära tänk där alla förväntas vara, agera och tänka likadant. Definierar jag mig inte som feminist ser många kvinnor mig som ”förrädare”, likaså om jag vägrar använda ord som ”hen” eller ”en”. Jag är för jämlikhet och ett öppet samhälle, men jag har väldigt svårt för föreställningen om ett könlöst samhälle. Jag är kvinna, ingen ”hen”, och jag är stolt över det. (Mer om hen-debatten kan ni läsa här.)