Att många människor lever låtsasliv på Facebook och Instagram är väl knappast någon nyhet. Allt är polerat, tillrättalagt och ytligt. Hon, som har psykopatiska drag, värnar om djur och barn i sociala medier medan hon beter sig vidrigt privat. Eller han, vars liv var fyllt av kaos, som reste jorden runt och visade upp bilder på sitt ”perfekta” liv. Men det finns en historia som slår allt.
Min vän berättade om en gemensam bekant som tagit det här med låtsasliv till en helt ny nivå. Vi kan kalla henne V. Hennes statusuppdateringar var inte särskilt uppseendeväckande, enligt min väns perspektiv. Men när hon träffade på en annan gemensam bekant på stan så blev allt annorlunda. De började prata om V och samtalet såg ut ungefär så här:
”Det var ju tråkigt det här med att V´s man har dött.”
”Vaddå dött? Jag var och grillade hemma hos dem senast i somras”, sa min vän.
”Han dog ju i cancer för ett par år sen. Och V gifte nyligen om sig…”
”Gifte om sig? Vad pratar du om? Vi ses ju varje vecka, jag vet väl hur hennes liv ser ut.”
”Kolla här, så ska du få se.”
Och så plockade hon fram sin mobil och visade V´s profil på Facebook. Där fanns bilder på hennes ”avlidna” mans gravsten (dock utan namn), bilder på hennes förlovningsring, blommor hon fått av sin påstådda pojkvän osv. Min vän gick in på Facebook via sin mobil och visade upp en helt annan verklighet. Tydligen hade V levt dubbelliv under flera år och redigerat sina inställningar så att nära vänner kunde följa hennes verkliga liv medan bekanta fick ta del av hennes låtsasliv. Fruktansvärt obehagligt. Min vän, som är allt annat än konflikträdd, konfronterade och V erkände en del, men lyckades snabbt trassla in sig i en ny härva av lögner.
Sociala medier måste vara ett himmelrike för potentiella mytomaner, eller folk som bara vill krydda sina liv lite, måla över det grå. Jag kan dock vara skeptisk mot människor, tror ofta att de har en dold agenda, och historier som den ovan bekräftar mina farhågor. Ibland har jag hört deprimerade patienter prata om hur lyckliga alla andra verkar vara, framför allt på sociala medier, och hur misslyckade de känner sig i jämförelse. Och jag är övertygad om att färre människor skulle vara deprimerade eller känna sig misslyckade ifall de slutar jämföra sig med låtsasmänniskor som lever låtsasliv på sociala medier. Dessutom skulle nog folk må bra av att sluta leva på låtsas. Verkligheten är stundtals deprimerande, ful, grå och tung. Men det är ok. Allt behöver inte vara så jävla perfekt hela tiden.
