”Det är aldrig bara ord”, sa hon.
”Jo, jag tror faktiskt det”, insisterade jag.
”Tro mig, det är aldrig bara ord.” Hennes blick satte punkt för fortsatta invändningar.
Min vän har en förmåga att se bortom det som sägs, den egentliga anledningen, medan jag fokuserar mer på orden. Vassa, hårda ord som går rakt in. Och jag släpper in dem, tar det personligt, börjar ifrågasätta mig själv. Egentligen kanske personen med orden bara haft en dålig dag, en dag full av motgångar. Nästa dag kan samma konflikt bemötas annorlunda, det är en bra dag och hårda ord ersätts av tolerans, respekt och leenden.
Egentligen är det ganska självklart, när man tänker efter. Den otrevliga kassörskan på ICA, den sura gubben som fäller bittra kommentarer, de dagar det ligger en tung, grå filt mellan dig och världen. Allt handlar om vilken sinnesstämning man befinner sig i. De dagar allt känns fantastiskt bra känner man sig osårbar, de grå dagarna sätter sig varenda liten kommentar under huden, allt tolkas negativt, varenda andetag känns tungt. Jag ska försöka bli bättre på att inte ta saker alltför personligt, utan istället försöka se bakom orden. För det är som vännen säker – det är aldrig bara ord.
