Bilder är egentligen ganska missvisande. Folk väljer att visa upp en polerad fasad, även jag gör det. Italien är verkligen inte bara pasta, pizza och mandolin, det är så mycket mer – på gott och ont. Jag har nog varit lite skyddad i norra Italien, Sicilien är något helt annat.
Här på ön är det maffian som styr, vi har bevittnat fattigdom, desperation, misär och aggressiva gatuhundar. Avgaserna ligger som en tjock dimma över de större städerna och trafiken är livsfarlig. Varannan sekund får man väja för något slags fordon. Hettan får luften att vibrera och tystnad existerar inte.
Bekvämligheter som att kunna ta en dusch med lagom varmt vatten, dricka vatten ut kranen, ta en buss strax efter att man missat den första eller kunna äta en god frukost (här finns bara bakverk på morgonen) existerar i princip inte. Flyktingar trängs utanför stadsmissionen och tiggare med spädbarn i famnen kryssar mellan borden, där folk sitter och äter, med utsträckt hand.
Men här finns kärlek. Och värme. Och här finns även en närhet till döden som många svenskar saknar. ”Vi lever nära döden här på Sicilien”, sa kvinnan som vi hyr rummet av, när vi berättade om vårt besök i kryptan i går. Avlidna personer får minnesplakat, eller en bild med minnestext, uppsatt på väggen.
Här minns man, hemma tycks många välja att glömma, att inte tala om de som dött eller om att vi själva en dag ska dö. Saknaden efter nonno är extra påtaglig här, vi har åkt till Italien tillsammans sen jag var liten, och han var även med när jag lärde mig gå i San Marino.
I går var det 5 månader sen han dog och jag tänkte på honom i princip hela dagen. Pratade minnen, grät när ingen såg och hade en tung känsla av sorg i kroppen. Saknaden går inte över, jag antar att jag får lära mig leva med den. När nonno dog så dog även en liten bit av mig, och jag försöker fortfarande hålla ihop mig själv när det ibland känns som att jag håller på att gå sönder.
Ute på gatan skriker barnen, hundar skäller, musik strömmar ut från något hus i närheten, bilar tutar och det luktar sol, mat och avgaser. Jag älskar detta land, med alls dess kontraster, och halva mitt hjärta kommer alltid finnas här.
