Nordafrikanska ökenvindar drog in sand och damm över Palermo tidigare i dag. Det var som att befinna sig framför en enorm hårfön som marinerade oss i värme och avgaser.
Vi lämnade stan, åkte länge längs slingriga bergsvägar med häpnadsväckande vyer innan vi nådde fram till San Vito lo Capo, korad till byn som har Italiens vackraste strand. Badade i kallt, kristallklart vatten och kände hur varma vindar svepte över oss. Hörde folk prata italienska och borrade ner ansiktet i handduken för att torka tårar när minnena blev för starka.
I dag var en tung dag. Jag visste att det skulle bli jobbigt att åka till Italien eftersom många minnen härifrån är förknippade med nonno, men vissa dagar är tyngre än andra.
Vi åt en enorm pizza, jag och Andi, och jag avslutade med en Grappa medan vi pratade om min nonno. För det var vi – jag, nonno och pappa, som alltid ville avsluta en god måltid med just en Grappa.
”Här i Italien känns allting så nära, både livet och döden, på gott och ont”, sa min blivande man, och jag kan verkligen hålla med. Salute nonno, sei sempre nel mio cuore ..
