Insåg nyss hur skönt det faktiskt är att bli äldre. Jag kan väl inte direkt påstå att jag ser fram emot det kroppsliga förfall som väntar, men jag gillar den mentala biten. Jag har mestadels stressat mig genom livet, rädd för att missa något. I dag prioriterar jag annorlunda, och ett slags lugn lägger sig som en filt över stressen då och då.
Jag känner inte längre att jag missar något. Nu kan jag tillbringa en helg på vischan, läsa en bok, kolla film eller umgås utan en tanke på vad som händer någon annanstans, vad jag kanske ”missar”. Jag lider fortfarande av ett slags kronisk stress, en inre oro, men den tycks dämpas i takt med mina prioriteringar.
I dag kan jag stanna upp och se vad jag faktiskt har, utan ett behov av att ständligt sträva efter något annat, något ”bättre”. Jag har fortfarande höga krav på mig själv, något för höga emellanåt, men jag har blivit bättre på att slappna av och bara vara.
För övrigt har denna Bag Lady packat ihop sina påsar och befinner sig numera på ett enda ställe (förutom i dag då, men jag behöver mina avstickare ibland). Trodde aldrig att jag skulle säga det men det känns väldigt skönt med eget bo, jag känner mig mindre splittrad. Fred ut, nu ska tant fira helg.