Ensamhetsproblematik

”Och denna patient lider av ensamhetsproblematik”, sa min kollega som höll i rapporten. Jag tittade på ordet i diagnosrutan på pappret framför mig, rutan där det vanligtvis stod ord som ”bipolär”, ”deprimerad”, ”krisreaktion” osv. Ensamhetsproblematik. Jag visste att det fanns ensamma människor som kom till avdelningen för att få sällskap, men inte att det blivit ett begrepp.

Det känns så sorgligt. Flera människor, framför allt äldre, vill bli inlagda på en psykiatrisk klinik för att få sällskap. Sällskap av deprimerade, ångestfyllda människor som ofta inte ens vill leva.

De sitter hemma utan en människa att prata med. Barnen har inte längre tid, de har flyttat långt bort eller är fullt upptagna med egen familj. Mannen, eller kvinnan, har hittat en ny och raderat det gamla. Vännerna, som de kanske försummat under hektiska perioder eller perioder tyngda av familjeproblem, har hittat nya att umgås med. Somliga ensamma människor försöker fly sin tillvaro med tabletter eller rakblad, andra mår bättre så fort dörren stängts bakom dem på den slutna avdelningen, där det finns människor dygnet runt.

Jag undrar om det bara är i Sverige det är så här. Folk pratar ofta inte på riktigt, utan hävdar att allt är bra. Sen krackelerar de, ensamma i sin lägenhet. Förr kände jag mig ofta ensam, framför allt när jag var bland folk. Ensamheten blev så påtaglig i ett rum fullt av människor. Kalla ögon, falska leenden, vassa kommentarer. Jag är betydigt mer selektiv nu, klarar inte av att umgås med folk som jag känner mig ensam tillsammans med. Nu är jag omgiven av fina människor som lyfter istället för drar ner, som finns där även när allt känns jobbigt.

Jag försöker selektera, göra rätt val och värdesätta mina relationer. En av mina största rädslor är att vakna upp en dag och vara alldeles ensam, som en konsekvens av felaktiga val. Därför gör det så ont att se dessa människor, som kanske gett av sitt liv och sin energi till de som aldrig riktigt uppskattade det, ensamma och olyckliga. Gör rätt val, ta hand om och ta aldrig för givet.