Det har varit intensiva dagar. Dagar fyllda av ovisshet, glädje, oro, kärlek och besvikelse. Besvikelse över de som inte funnits där när jag behövt dem, de som varit upptagna med att leva någon annans liv. Glädje över de som funnits där, som framkallat skratt när det känts tungt, som lyssnat och stöttat. Oro över att kanske förlora en av dem som betyder mest. Att förlora fotfästet och inse att han trots allt inte är odödlig.
Jag förundras och förvånas över dem som väljer ett liv i bitterhet och destruktivitet. Som låter sig styras likt marionettdockor. Och jag känner sorg över det jag har förlorat, önskar att livet kändes lite mjukare ett tag. Önskar att fler väljer stark framför svag, vågar styra istället för att styras.
Detta kan verka obegripligt för er, men är ett utdrag ur det virrvarr av tankar som snurrar runt just nu.
