Ser ni någon skillnad?
Nytagen bild från vecka 20 och en från vecka 17.
Egentligen gick jag in i vecka 20 igår men eftersom jag tillbringade helgen i Sthlm så skriver jag ett inlägg om det nu istället. När jag träffar andra gravida och hör om vilket helvete de har eller har haft slås jag av vilken lätt graviditet jag har hittills. Inget illamående överhuvudtaget – Jag har sluppit gått runt och varit beredd på att närsomhelst få kasta mig fram och spy; vilket har gjort att jag har kunnat äta vad som helst, gått ut som jag velat och gjort vad jag känt för utan att behöva oroa mig för en plötsligt spyattack. Sen vet väl alla hur för jävligt det är att gå runt och må illa och efter vad jag har hört verkar graviditetsillamående vara av den värsta sorten. Jag har inte gått upp ett enda kilo i vikt (finns de stackare som går upp tio kilo innan de ens nått vecka 15) och har en knappt synlig bula på magen (som min bästis Emelie påpekade med glad röst, ”Du ser ju nästan normalviktig ut”) och de enda som tycker att det syns att jag är gravid är dem som vet att min mage var lika platt som ett överkört suddgummi tidigare. Jag har inte varit sugen på någonting, (Jag som hade hoppats att jag äntligen skulle börja tycka om kaffe) inte varit känslig mot lukter (Kan fortfarande umgås med mina bröder utan att storkna och Jim har inte blivit utkörd från sovrummet) ingen huvudvärk, blodsmak, ont i kroppen (Trodde jag hade början till foglossning i vecka 14, det visade sig bara vara ett blåmärke) och inga hysteriska gråtattacker då man tycker att hela världen är emot en (Skulle också varit intressant eftersom jag i vanliga fall sällan – nästintill aldrig – gråter). Det enda jag märkt av var en stark trötthet innan jag visste att jag var gravid (men inte heller där får jag glänsa- somnade aldrig före klockan tolv ändå) och ömmande bröstvårtor.
På senaste tiden (från vecka 16 ungefär) har jag också märkt av att mitt humör har blivit värre. Jag överreagerar gärna och både Jim, Jack och John har nog fått utstå en del härliga raseriutbrott när dem (Enligt mig) gjort något fruktansvärt (Som att trampa mig på fötterna, ha ner min favoritväska på golvet eller släppt in en blöt hund på pooldäcket där jag ligger och steker) och framförallt mina och Johnes bråk har dubblats senaste månaden (vi bråkar nämligen redan en hel del- Jag sätter regler och han vägrar att följa de, kallas med ett mer pedagogiskt uttryck för uppfostran av käftig tonåring) och det har hänt mer än en gång att vi, båda två högröda i ansiktet av ilska stormat iväg åt två olika håll; han in på rummet och jag ut i köket, där stackars Jack allt för ofta fått sig en omgång. Nåväl, jag har åtminstone någonting att skylla på när jag blir arg; något som är mer hållbart än min ADHD. Förutom detta är det jobbigaste symptom jag fått K.R.A.F.T.I.G halsbränna. Varje kväll ligger jag vaken och plågas av fräsande uppstötningar som förvandlar min stackars hals till ett brinnande inferno och varje morgon är jag så trött och grinig att jag själv funderar på varför Jim fortfarande vistas under samma tak som mig. Men bortsett från det är jag väldigt skonad. ”Vänta du bara!” säger optimisterna och gnider förtjust sina händer, ”Din graviditet har bara börjat! Du hinner få ett helvete du också.” Men nu har halva graviditeten passerat och jag har fortfarande inte upplevt det där helvetet. Kanske brås ungen på Jim och blir en snäll och förstående bebis som inte vill utsätta sin stackars mor för några obehagliga upplevelser. Jag tror att jag fortsätter hålla tummarna för att det är så, även efteråt när den lilla skrikbaggen kommit till världen, röd och skrynklig.
Hade hur som helst en väldigt fin helg med älsklingen i Sthlm. Morsan och hennes ”Bästis” Pia följde med
så vi slapp betala för både tunnelbanan och spårvagnen. På Naturhistoriska riksmuseet och Skansen gick vi båda in som barn (16 år) och på Grönan kunde Jim slinka in som femtonåring tack vare mitt fantastiska skådespel som hans beskyddande storasyster (Sedan gick han in och köpte sig en starköl på restaurangen, snacka om att åldras snabbt på kort tid) så vi kom väldigt billigt undan.
Slänger in ett par meningslösa pics här nedan så ni riktigt kan se hur roligt vi har haft det och bli lite avundsjuka.
Att vi höll på att bli tokiga på alla skrikande ungar och kvävas av hettan inne på museet och hade så ont i fötterna efter två dagars promenerande så att vi knappt orkade kliva av tåget är ingenting vi behöver lägga fokus på.
Stockholms höjdpunkt- Mongolian Barbecue!
Jim föredrar dock ett besök på Donken!
Skansen. Akvariet var klart de mest sevärda.
Smått & gott från Grönan
Man skulle lika väl kunna tro att den här är tagen inuti lustiga huset. Exakt så ful är den.
Ungefär såhär såg Jim ut 75 % av tiden.