SÅ trött på att vara gravid!

Idag är en sådan där dag då allting är ämnat att gå rakt åt pipsvängen.
Jag vet inte varför, just a feeling. Hade samma känsla igår när jag vaknade och den besannades.
Helvete vad trött jag är på att vara gravid!
Jag är förbannat trött på att känna hur magen växer. Jag vill ha tillbaka MIN gamla kropp. Den här känns bara främmande och otymplig.
Jag vill inte bära runt på en koloss i fyra månader till, än mindre på en skrikande unge. Trots att jag bara gått upp ynka 1,5 kg så stör det mig. Oerhört.
Jag är såå trött på att försöka vara lycklig och gravid så fort vi träffar på någon bekant. Vill helst spy på alltihopa. Att vara gravid är inte ett dugg roligt. Jag är trött varenda dag trots att jag sover som jag ska, har huvudvärk och är tung och seg i kroppen. Och ni som spytt er igenom de första 25 veckorna, går med konstant halsbränna (Min har upphört helt) och har så ont av foglossningen att ni knappt kan ta er ur sängen, än mindre gå till jobbet/skolan- hur fan kan ni ens komma på tanken att skaffa fler barn?! Eller är det bara jag som är en klen fjolla?

Inte blir det bättre av att ungen börjat trycka mot urinblåsan heller. I två dagar har jag blivit tvungen att springa på toaletten var femte (tro mig jag överdriver inte!) minut och kissa. Kan inte ta mig någonstans då jag måste ha tillgång till toalett hela tiden. Dessutom har jag fått en förbannad smärta på vänstersida av mitt kära nedre parti. Det är svullet och gör så jäkla ont när jag reser mig eller går så att jag får god lust att sterilisera mig. Igår hade jag så ont i magen att jag varken kunde äta eller röra på mig. Tack & lov gick den över efter ”bara” ett par timmar. Nej att vara gravid är ett helvete. En sån här dag är det de. Fy för helvete! Önskar att jag vore man. Och barnlös.