Allting började med en påtaglig huvudvärk i torsdags som inte ville ge med sig. Jag brukar väldigt sällan ha huvudvärk men reflekterade inte särskilt mycket över det, tog en värktablett och åkte sen till stallet. Så var det inte mer med det. Samma sak hände under fredagen. Denna gången försvann värken och kom tillbaka vid jämna mellanrum tills den blev så kraftig att jag fick lov att ta en tablett. Exakt samma sak under lördagen men återigen viftade jag bort det. Helgen hade ju varit jobbig och påfrestande med mycket intryck och ledsamhet så jag trodde att huvudvärken var en reaktion utifrån det. Fast lite konstigt tyckte jag ändå att det var. Jag hade ju både druckit, sovit och ätit ordentligt. Så kom vi då till gårdagen, söndag. Jocke jobbade natt & jag skulle se till att John gick och la sig i tid, någonting som jag brukar göra. När klockan blev nio gick jag iväg och medan John och Jack spelade så satt jag med telefonen och fipplade. Vid halv tio började jag känna mig lite konstigt. Huvudet började långsamt ge sig till känna igen (hade haft ont tidigare under kvällen men det hade upphört av sig själv) och jag kände mig nästan lite snurrig.
Samtidigt blev jag jäkligt irriterad och det gick såklart ut över grabbarna. Gick ner och la mig en stund och kom upp igen vid elva. Då skulle John egentligen ha lagt sig för en halvtimme sedan och medan jag blev mer och mer irriterad så bankade skallen på allt värre & värre. Plötsligt blev jag så yr att jag höll på att svimma och det flimrade för ögonen. Illamåendet kom hastigt och emellanåt trodde jag att jag skulle spy rakt ut. Det började hugga i magen (1000 gånger värre än sammandragningar) och jag blev tvungen att sitta dubbelvikt för att inte duka under. Ringde till Jim & vi beslutade att åka in akut till Falun om det inte blev bättre. Jack gick och la sig men John, som blev både rädd och orolig stressade runt och kunde inte komma till ro. Och jag mådde så pyton att jag inte ens klarade av att säga åt honom att lägga sig. Om jag kände mig misslyckad? Bara förnamnet. Den enda trösten var att bebisen verkade må bra. Hon sprattlande runt därinne och var både frisk och väldigt levande.
Själv kände jag mig typ mest som någonting i den här stilen —> 
och min högsta önskan var att få falla ner död.
Efter en stund hade värken minskat så pass att jag kunde gå in och lägga mig bredvid John i sängen. Gick upp och drack vid jämna mellanrum och vid mer än ett tillfälle höll jag på att svimma och blev tvungen att sätta mig ner. Stackars John följde oroligt efter mig och tjatade om att vi borde ringa efter en ambulans och hemma väntade Jim full av funderingar. Klockan kvart över ett somnade äntligen John. Jag låg kvar ytterligare en halvtimme innan jag kände mig så pass bra att jag kunde ta mig hem utan att ramla ihop. Somnade nästan direkt och vaknade i morse med- huvudvärk. Avbokade EKG:t i Falun & ringde istället vårdcentralen i Säter som tyckte att jag absolut skulle in på kontroll och provtagning. Fick prata med min barnmorska som precis som jag befarade, berättade att det inte är normalt att ha sådan huvudvärk och få sådana ”anfall” som jag fått igår kväll. Hon misstänkte havandeskapsförgiftning (Jippi!) vilket väl typ är det besked man minst av allt vill ha som gravid. Så imorgon blir det ingen skola för mig heller, istället blir det en tur till sjukhuset, flera otäcka stick i armen, blodtryck och urinprov. Och förhoppningsvis får jag svaret på vad det är jag drabbats av. Om det är Hsf jag drabbats av så kan det vara anledningen till att barnet sparkar så lite. Hsf gör nämligen så att barnet får för lite näring och därför inte växer som det ska. Inväntar ny tid för ultraljud i Falun så då får vi se om plutten fortfarande ligger efter i kurvan eller ej. Idag ska jag bara vara hemma & vila, må lite dåligt över att det varken blir stall eller flytt för mig idag (Grabbarna får klara sig på egen hand) och försöka hålla borta huvudvärken med Panodil och huskurer. Hoppas att ni håller tummarna för mig och bebis, kan behöva det! 🙂 Nu är ni uppdaterade. Fortsättning följer. Åter till pannkaksgräddningen för min del.. Ni skulle bara veta hur många jag bränt nu p.g.a er…/ Nadia
Lite information om Havandeskapsförgiftning (HSF)
Vad är havandeskapsförgiftning?
Havandeskapsförgiftning innebär förenklat att blodkärlen drar ihop sig vilket kan medföra att blodtillförseln till/genom moderkakan försämras och/eller att blodproppar täpper till de fina kärlen i moderkakan.
Havandeskapsförgiftning, som även kallas preeklampsi / preeclampsi / toxicos / toxikos, drabbar ungefär 5-10% av alla gravida kvinnor i världen men i norden är siffran lägre, ca 2-4%. Omkring 2 av 3 drabbade är förstföderskor.
Hos en tiondel av de som drabbats övergår havandeskapsförgiftningen i sin svåraste form som kallas eklampsi.
Varför får man havandeskapsförgiftning?
Man vet inte med 100%-ig säkerhet orsaken till att kvinnor utvecklar havandeskapsförgiftning.
Hur upptäcks havandeskapsförgiftning?
Vid havandeskapsförgiftning brukar man se att blodtrycket stiger och ett urinprov hos barnmorskan brukar då också uppvisa äggvita i urinen. Äggvita i urinen är ett tecken på att njurarna är påverkade. De flesta gravida kvinnor har en mindre mängd (+1) äggvita i urinen under graviditeten, men när värdet är över +1 så kallar man det förhöjt.
Havandeskapsförgiftning kan i väldigt sällsynta fall utvecklas till eklampsi, vilket leder till kramper som kan vara livshotande för både barnet och mamman.
Riskgrupper
Befinner man sig i någon av riskgrupperna så är risken avsevärt större att man drabbas av havandeskapsförgiftning och att tillståndet återkommer om man blir gravid igen.
Riskgrupperna är:
» Familjär förekomst av havandeskapsförgiftning (Mormor, mamma, syskon)
» Förstagångsgraviditet (6-8 ggr högre risk än hos omföderskor)
» Ålder <18 eller >40 år
» Tidigare graviditet med havandeskapsförgiftning
» Kroniskt högt blodtryck
» Annan kärlsjukdom
» Diabetes
» Fetma: BMI (Body Mass Index) högre än 30
När uppträder havandeskapsförgiftning?
Vanligast är att havandeskapsförgiftning uppstår i sista trimestern av graviditeten, efter vecka 27. Före 32 veckor är sannolikheten att vid ett rutinbesök för förstföderskor hitta en sådan allvarlig blodtrycksförhöjning att behandling krävs bara omkring 0,02% (1 på 5 000).
Havandeskapsförgiftning kan leda till förtidig födsel, fosterskador, missfall, infektion och kan i sällsynta fall vara livshotande både för
kvinnan och barnet. Misstänker du att du har drabbats av HSF ska du alltid kontakta vården. Hellre en gång för mycket än en gång för lite.
Källa: www.niomanader.se och 1177 vårdguiden.