Angående beskedet på mvc

Har fått många frågor utifrån statusen jag skrev på facebook efter vårt besök på mvc i torsdags. Så nu tänkte jag berätta lite mer om vad som sagts
och vad som egentligen hänt, dels för att ni som undrar ska få svar på era frågor och dels för att täppa igen käften på er som fantiserar ihop egna teorier.

Som ni redan vet har mitt och Jims barn hela tiden varit lite liten. Ingen vet varför eller hur det kommer sig. Alla barn är individer, så även i magen och vissa växer mer och andra mindre. Men ibland så är barnet så pass mycket mindre att de avviker från kurvan. Hos barnmorskan gör man i slutet av graviditen regelbundna mätningar runt magen, s.k sf mått. Ett sf mått går till så att barnmorskan med ett vanligt måttband mäter livmoderns storlek genom att mäta avståndet mellan blygbenet och livmoderns överkant. Det gör inte direkt  ont men jag tycker personligen att det är ganska obehagligt. Sedan ritar hon in värdet på ett sk gravidogram så att man kan följa utvecklingen på en kurva.

Här ser ni en bild på ett typiskt sf diagram. Tänkte vid nästa besök hos mvc ta en bild på vårt så ni får se hur det ser ut.
Blir nog lite lättare att förstå vad jag menar då.

Vi har redan från början varit något under den normal linjenoch har därför fått börja gå på tul, d.v.s tillväxtultraljud. Ett tul är precis som ett vanligt ultraljud och går till på samma sätt. Jag har hittills gjort fem ultraljud under min graviditet. Normalt sett så görs bara ett runt vecka 17-20.

Vid senaste mätningen i torsdags fick vi dock ett tråkigt och lite oroande besked. Vårt sf mått låg på 28 (vecka 32) vilket är bra mycket lägre än vad det normalt sett ska ligga på. Det ligger nu minus med hela 10 % och vi har istället för att följa vår kurva halkat ner ännu en bit under linjen. Varför vet man i nuläget inte. Jag fick återigen svara på frågan om jag röker/dricker/äter ordentligt/snusar och barnmorskan rynkade bekymrat på pannan. Sedan ordnade hon en tid för ett nytt ”akutultraljud” för oss på onsdag nästa vecka. Typiskt nog just den dagen då jag har seminarium, så nu blir jag antingen utan betyg eller får lov att skriva en uppsatts på fyra sidor. Inte särskilt roligt men jag har inte så mycket att välja på.
Det som förvånar både oss och bm är att allting annat ser väldigt  bra ut. Hjärtat tickar på fint, jag har bra värden och har gått upp ett par kilo i vikt (något under det normala men just viktuppgång är väldigt individuellt. Jag väger nu 59 kg) och det finns inga tecken på infektion hos vare sig mig eller barnet.
Så varför växer hon inte? Det finns teorier om att hon helt enkelt har problem att ta upp näringen och det är de som ska kollas upp under onsdagen. Förhoppningsvis ser allt bra ut och vi får åka hem utan några åtgärder. Men självklart funderar man..

Många tankar har rusat genom mitt huvud sedan i torsdags. Är det mitt fel? Gör jag något som får henne att sluta växa?
Svaret är och förblir nej. Tråkigt för er som bestämt hävdar bakom min rygg att det är jag  som bär skulden för att mitt barn är litet. Dra åt pipsvängen med er. Vad vet ni om mig och min kropp? Så för att för sista gången täppa igen truten på er så ska jag ta upp ett par viktiga punkter en gång för alla.  Jag har inte rökt en enda cigarett under min graviditet. Faktum är att jag aldrig rökt överhuvudtaget. Inte ens provat. Har nämligen en form av rökallergi, d.v.s överkänslighet mot tobaksrök. Så skulle jag röka så hade jag fått vinka adjö till mina lungor för länge sen. Något annat ni påstår är att jag inte äter ordentligt. Bara för att jag alltid varit väldigt smal, ja kanske till och med mager så innebär inte det att jag svälter mitt barn. Jag äter mer än många utav mina vänner (tro mig!) men går ändå inte upp i vikt. Så att jag skulle svälta mitt ofödda barn är rena galenskapen och gör mig rent utsagt förbannad. Och ni som säger att jag tar droger och missbrukar alkohol- snälla, skaffa er ett liv och släpp taget om mamsens hand. Jag avskyr droger av personliga själ. Inget mer med det. Jag dricker knappt för att jag de senaste två åren har sett konsekvenserna av drickande och vad det gör med människor och familjer. Jag har ett ansvar gentemot inte bara barnet i magen utan även för en annan människa som är beroende av mig. Alkohol har tyvärr börjat äckla mig på sista tiden. Visst saknar jag att festa, ta en kall öl/cider och bara softa. Men att supa saknar jag inte, särskilt inte konsevkevnserna. Tipsar er som är så fega att ni inte ens vågar komma fram och kasta era idiotiska teorier i ansiktet på mig att lägga ner innan jag blir riktigt förbannad. Sätt er i sandlådan istället. Tragiskt nog verkar det vara där ni hör hemma.

Nu vet ni kanske lite mer om var vi står i det här och jag kommer självklart fortsätta lämna uppdateringar. Nu är det mindre än två månader kvar till bf och det börjar sannerligen dra ihop sig. Känns fortfarande overkligt men känslan börjar släppa något. Funderar mycket kring förlossningen och hur det kommer att bli. På onsdag får vi reda på om det blir snitt eller inte, och isånafall när det blir. Ber er hålla tummar och tår för oss och den lilla! Annars mår jag bra och barnet rör sig regelbundet med små försiktiga puffar. / Nadia