← Tillbaka till Improveme Bloggarkiv
Mardrömsmorsan

Vecka 33

Barnet

Fostret ökar snabbt i vikt och väger nu cirka 2 kilo. Längden är ungefär 45 centimeter. Om barnet skulle födas nu kan det under ett par veckors tid behöva lite andningshjälp, extra värme och hjälp att få i sig tillräckligt med näring för att må bra.

Det finns gott om fostervatten, vanligtvis nästan en liter. Vattnet gör att fostret kan röra sig fritt och att livmodern inte trycker direkt mot fostret. Fostervattnet har ingen färg men är lite grumligt och har en doft som påminner lite om hav och tång.

Fostret uppfattar ljus och mörker, natt och dag. Även röster och händelser utifrån påverkar barnet i stor utsträckning.
Vecka33_foster_45cm

Mamma

Ditt magmått som barnmorskan kontrollerar varierar något beroende på barnets storlek, fostervattenmängden och hur barnet ligger i livmodern. Huvudsaken är att magen växer. Tänk inte för mycket på vikten, tänk istället på vad du äter och att du äter nyttigt. Ladda med kolhydrater inför förlossningen. Mycket grönsaker är också bra och ett par frukter om dagen.
4245a1d708c2660f

Tja, vi kan väl låta bilden tala för sig själv idag.
Nu har vi kommit en bra bit på väg och det är inte många dagar kvar till bf, december och julen. Sitter ofta och funderar på hur det ska funka med allting efter att bebisen kommit, både det praktiska och det psykiska. Kommer jag att kunna fortsätta i stallet? Vara med vänner? Leva? Alla tre sakerna jag precis räknade upp är väl egentligen ganska självklara. Men tack vare alla dessa mysiga moralkärringar som hävdar att livet både tar slut och tar en helt annan riktning när man får barn kan nog få vilken annan ung blivande mamma att förskräckt backa undan. Självklart förändras livet för alltid. Men det gör de ju hela tiden. Varje dag är en förändring. Varje sekund kan någonting inträffa som förändrar det som tidigare varit vardag. Jag tycker inte om förändringar men jag måste acceptera dem, för de är en del av livet. Som när jag låg där på britsen och såg det lilla fostret röra sig för första gången på skärmen i vecka 11. Hur skulle jag då, just då, kunna fatta ett beslut och veta att just det beslutet var det enda rätta? Jag tror nämligen inte att man bara har två alternativ; rätt eller fel. Jag tror att något kan vara både rätt och fel på samma gång. Sedan utifrån vad man väljer så får man lov att göra det så bra som möjligt för sig, även om det kanske inte alltid blir enkelt.

Jag är inte redo att bli morsa. Vem är det vid 21 års ålder? Vem är det vid 40? Vem är det överhuvudtaget? Jag hävdar att morsa är ingenting man bara blir sådär den dagen graviditetsstestet visar positivt, utan det är någonting man sakta växer in i. De senaste två åren har jag fått anta en del viktiga roller i andra människors liv. Det har givit mig både ansvar och en insikt vad det innebär att ha ansvar över en annan person. Jag vet inte om jag kommer att klara av att ta hand om en bebis. Men jag vet att jag kommer göra allt för att försöka. Jag kommer inte alltid göra rätt, men det är där mitt ordspråk kommer in; gör fel, gör om, gör rätt.  Hur ska man annars kunna lära sig någonting om man aldrig vågar göra fel?
80 % av graviditeten har passerat. Nu är det verkligen allvar. Barnet kan komma när som helst. Vattnet kan gå nu, oavsett om beslutet på onsdag blir snitt eller ej. Kroppen kan ingen styra över men jag hoppas att den lilla väljer att stanna i magen en stund till. Åtminstone tills vi är redo att ta emot henne. Så redo som man kan bli.  Mina tankar är inte tabu. Jag vägrar att måla upp graviditeten som något rosenrött för det är inte så jag upplever den.  Jag tänker inte sitta här och skriva inlägg efter inlägg om hur mycket jag längtar och att allting är så bra för så är det inte för mig. Jag vill inte lura er att allting är perfekt hemma hos oss, för så är det inte. Ibland har jag lust att klösa ögonen ur min familj eller hoppa från hustaket för att de är så jävla hopplösa men jag älskar dem ändå. Lite som ordspråket vi lärde oss på mellanstadiet, livet är en dans på rosor med en jävla massa taggar.

Önskar er en fin söndagskväll, hoppas att ni fått en bra helg! Roligt om ni fortsätter att följa min blogg.
Kanske är det t.o.m. så att mina tankar är till nytta för någon annan. Har ni funderingar så tveka inte att höra av er. Jag finns alltid tillgänglig och är öppen för såväl diskussioner och tröstande ord. Ta hand om er. /Nadia