Förföljd av otur

Tro mig, ni kommer att skratta åt mig idag. Jag kan skratta nu jag också. I efterhand. Men där och då var jag arg som ett bi
och så långt från skratt som man kan komma! Hade möte idag med mitt personliga ombud och en snubbe från försäkringskassan. Efteråt skulle jag tillbaka till skolan för att jobba med mina restuppgifter så att jag kan få mitt omdöme. Hur som helst så missade jag tåget. Tänkte, okej, det kan hända alla, ringde Daniel (Mitt PO) och ändrade tiden till halv tolv, gick hem igen med min dator  och väska och satt mig å väntade på bussen som skulle komma om en timme. Går ner igen med alla grejer och ser bussen åka iväg TVÅ minuter tidigare än utsatt tid. Behöver jag säga att jag såg rött?! Så fick lov att ringa försäkringskassan, skolan och Daniel å förklara mig. Vilken jävla soppa. Mötena kunde tack&lov ombokas till imorgon så nu ska jag dit direkt efter Falun. Imorgon träffar jag ju min hjärtläkare.. och får beslut. Känner på mig vad det kommer att bli så vi får se om jag har rätt. Känner mig fortfarande förvirrad och vet inte riktigt vad jag ska föredra. Kan inte ungen ploppa ut bara, eller så kan väl storken komma? Enkelt och bra. Kan betala om det är så!

Funderar på att ringa förlossningen också. Nog för att min unge är lugn och har varit det hela tiden men de senaste dagarna har hon knappt rört sig alls. Det är bara om John kommer och pratar med henne som hon lojt svarar genom att puffa lite. Riktigt så lugn verkar hon inte vara och barnmorskan säger ju att man ska vara noga med sånt där. Mig eller Jim vill hon inte kommunicera med överhuvudtaget. Tror att hon redan börjat sin tonårsperiod. På tal om tonåringar ja.. Finns det möjligen någon som har en tidsmaskin att låna ut? Skulle vilja spola min ett par år bakåt i tiden. Honom som tioåring vore lagom. Då var han glad snäll och beskedlig. Var han ledsen fick han en glass så var det bra sen och han hade inte hälften så stort ordförråd. Inte heller tyckte han att livets mening var att spegla sig och han skämdes inte om man råkade kalla honom för lilla snuttegubben offentligt. Ja, tio år är perfekt!

Dagens höjdpunkt var att få träffa min gamla högstadiebästis Tobbe igen. Fan vad jag saknat honom. Ska absolut åka och hälsa på honom i Gävle sen när ungen är ute. Kanske blir Gävle för mig också framöver? De sägs att dem ska ha bra högskolor där.

förlåt tobbe, men kunde inte motstå denna!

Nä, nu har jag käkat upp gröten och ska hoppa in i duschen. Sen ska jag köra min lilla eldsprutande drake i säng och med ett leende trycka av älsklingens xbox. Så blir det att sova. Tror jag börjar bli gammal för att lägga sig känns nu mer som dagens höjdpunkt. Önska mig lycka till imorgon! /Nadia