Ja fan vad jag är TRÖTT PÅ DIG. Du är i vägen precis överallt (jag är van att vara pytteliten och få plats vart jag än vill få plats) nu är du plötsligt i vägen överallt.
Mina höfter har blivit större och lår+rumpa likaså. Ändå tycker alla att jag är så liten och har en så gullig mage. Själv tycker jag mest att jag ser ut som en uppblåsbar melon. Hur fan överlever ni med normalstora magar?! Jag tycker det här är en pärs!!
Inte bara det att man inte får plats någonstans. Jag kan inte sova heller. I natt har jag inte sovit ett piss. Försökte först sova inne hos John eftersom min förstående make skulle spela. Gick inte. Sedan fick jag äntligen gå in och lägga mig i min egen säng (fast föredrar faktiskt Johnes- den är mycket skönare) men kunde såklart inte somna där heller. Magen var i vägen överallt, halsbrännan var på topp och det gjorde ont så fort jag vände mig i både ryggen och magen. Halsbrännan den har kommit tillbaka helt om ni är intresserade. Så fort jag lägger mig ner är den där och jävlas. Sitter upp också förresten. Och när jag kramar folk (?!). Eftersom jag inte får sova något på nätterna så är jag trött jämt också. Vilket resulterar till att jag blir grinigare än en brunstande kossa och det går ut över min familj- som blir ledsna. Och så får jag dåligt samvete. Åh, älskade bebis <3 Tänk vad du ställer till det redan innan du är född. Tack ska du ha!
Nu har jag med stolthet visat ännu en sida som officiell gnällkärring. Nu blir det gröt och hundpromenad.
p.s Om ni råkar få syn på mig just nu (smink i hela ansiktet, flottigt hår, påsögon) så bli inte rädda. Jag brukar faktiskt inte vara såhär ful. D.s