Idag har vi varit ute på bvc och fått första vaccinet. Charlie fyllde ju tre månader alldeles här för någon dag sen & jag missade det totalt.
Minne som en guldfisk och förvirrad som få. Hur som helst, såhär glad var hon innan hon fick vaccinet:
..Och såhär ”glad” blev hon efteråt.
Tur att pappas famn är stor, varm och trygg.
Sköterskan var imponerad över att Charlie var så tålig & bara skrek ett par minuter efter att hon fått bägge sprutorna. Sedan var det glömt och hon skrattade som vanligt åt allting. Återigen; lik sin far.
Tyvärr så var inte allt toppen. Hon hade hamnat under kurvan när det gällde vikten vilket innebär att vi på något magiskt vis måste försöka få i henne mer ersättning. Om någon har nått tips på hur vi ska göra tas det tacksamt emot. Hon är nämligen inte särskilt glupsk eller intresserad av mat, har liten magsäck och ganska otydliga signaler; d.v.s. så tillhör hon den tysta sorten som inte tokvrålar så fort de blir tomt i magen. Så för någon som inte känner henne kan det vara svårt att förstå när hon är hungrig. För er som är intresserade så var hon idag 55 cm och vägde 4300 g, hon skulle ligga på 4500 för att få godkänt. Så det är bara att trilskas och kämpa på..men lite tungt känns det, framförallt efter all kritik om hennes storlek vi fått. Som om det skulle vara vårat fel att hon är så liten.. till sist börjar man klandra sig själv.
Ingen feber fick hon av vaccinet och inte ont heller verkar det som. Skönt.
Själv försöker jag ta och slappna av lite. Charlie har krångelkväll (vet inte om det beror på vaccinet?) hon spyr mer än vanligt, skriker och kommer inte till ro. Somnar korta stunder för att sedan vakna och klaga. Tur att vi är två stycken som kan turas om. Känns nästan som om hon håller på att vända på dygnet igen. Lätt hänt nu när alla här hemma har sportlov och rutinerna fuckas lite. Åh, kan inte bestämma mig för om jag ska spela sims eller baka. Jim har precis fixat tillbaka spelet till min dator och eftersom jag inte har någon mobil (skärmen svart-IGEN) så behöver jag inte ens ha dåligt samvete för att jag tänker på mig själv en stund. Behöver det efter dagens strapatser med kinkig bebis. Sedan mår jag inte hundra heller, känner mig både sårad, sviken och lite förbannad över en sak som hände igår kväll. Vad det är håller jag tills vidare för mig själv, men å vad jag är trött på att bli överkörd och nonchalerad. Trevlig kväll!