Halvårsdagen

Jag som tänkt förbereda sååå mycket inför Charlies halvårsdag; typ skriva värsta inlägget, ta en riktig proffsbild och lägga upp på facebook..
Det slutade med att jag tog första bästa bild från mobilen och inte bloggade förrns två dagar senare. Men ibland måste man låta livet gå före!

Vi (Jag och ungarna + kompisen Emil) tillbringade istället dagen hos Anna.
Berättar lite kort om henne eftersom hon är en relativt ny bekantskap för mig trots att vi känt varandra ytligt i flera år. Anna är som mig fast ändå alldeles olik.
Hon är en utav de starkaste människor jag träffat. Hon har ADHD precis som mig och fast hon är flera år äldre känner jag att vi är på precis samma nivå. Hon förstår mig alltid och skulle aldrig döma mig. Hon är som en riktig underbar storasyster och Charlie har fått en till moster. Dessutom har hon en alldeles underbar autisk son som heter Emil. Jag är så glad att du tagit min familj till dig, Anna. Det betyder så mycket för mig.

I backa satt vi mest utomhus hos Annas förldrar (Anna själv bor i Västerås) och andades. Vad märkligt att det är så olik luft här i centrala Säter och ute på landet. Hela sfären är annorlunda. Det är en helt annan sorts frihet. Vår hund, Milton, älskar landet. Och jag önskar att jag någon gång under hans livstid kommer kunna ge honom en alldeles egen gård att springa på. Vi hann även med ett besök på en ännu större gård, nämligen hos Ann-Sofie (som jag lärde känna via kaninerna) och där var det helt fantastiskt. Familjen driver en industri med mjölkkor och jag & John lovades att snart få komma tillbaka och få oss en rundtur (Grabben är precis som jag kär i allt vad landet heter) och Ann-Sofie hjälpte också till att planera lite inför dopet. När det gäller de så är hon, Anna och Pernilla (Johns bästis mamma) mina hjältar. Utan dem skulle jag aldrig kunna genomföra det här. Hoppas att jag snart får chansen att göra en gentjänst till dem alla.

Det här har Charlie lärt sig den här månaden:
Äta burkmat (Ersättning är fortfarande godast men mat är inte så dumt det heller)
Spy mindre (Ja faktiskt så har det minskat. Hon spyr fortfarande men inte efter varje mål)
Intressera sig för leksaker (Lite, mobil, brorsans surfplatta & tv går fortfarande först)
Jollra med vokaler
Skratta ordentligt med ljud
Hitta sina fötter
Bli glad när flaskan kommer fram (Det är SKIT kul alltså. Hela hon lyser upp och skriker rakt ut av lycka)

Fortfarande gör hon ingen direkt skillnad på människor, visst hon visar starkt vilka hon känner igen genom leenden, skratt och massa prat, men hon är fortfarande väldigt öppen och social. Oblyg tjej! Ser detta endast som positivt trots att vi fått en del kommentarer om det. Skönt med en oblyg unge liksom. Vad finns det att klaga på?
Bjuder på lite bilder från dagen i Backa. Till och med vädret var toppen!

Bernts (Annas pappa) två hundar Freja och Millan. Urgoa båda två!

Tack för en fantastisk dag Anna & Ann-Sofie!