Eftersom vi har fått flera stycken påhopp och tråkiga reaktioner över att vi ska åka till Kolmårdens djurpark utan Charlie imorgon så bestämde jag mig för att skriva ihop ett litet inlägg till er kära människor, som inte har något bättre för er än att sitta och granska vårat liv som småbarnsföräldrar.
Kan börja med att säga att visst; självklart har alla rätt till sin egen åsikt. Om du nu tycker att vi är hemska som väljer att lämna våran sju månader gamla dotter kvar hemma hos sina morföräldrar istället för att ta med henne på en sammanlagt sex timmar lång bilresa för att gå runt och trängas i en djurpark sju timmar i kanske gasande sol eller hällande regn, får självklart tycka det. Men ni kanske kan ta ut nappen ur munnen, stiga upp ur sandlådan och sluta formulera er som tvååringar? När jag läser det ni skriver vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Och nej, alla ni som kommenterat eller skrivit till mig privat behöver inte känna er träffade, det var ”bara” en handfull som tydligen blivit kvar på dagis trots att de passerat artonårsstecket. Det är illa nog kan jag tycka. Istället för att upprepande gånger tala om för oss vilken skada våran BEBIS tar av att vara borta från oss en dag och vilka vidriga föräldrar vi är så kanske ni kan använda tiden till något annat, att lära er skriva ordentligt till exempel.
Vi vet SJÄLVA bäst vad som är BÄST för vårt barn. Och för oss! Först och främst får Charlie stanna hemma för sin egen skulle för att hon:
1). Inte har något som helst utbyte av Kolmården. Hon är helt enkelt för liten. Hade hon varit 10,11 månader kanske, men nu-Nej.
2). Att resa så långt med ett så litet barn är varken roligt eller enkelt. Jag vill kunna slappna av när jag lägger 700 kr på ett resmål.
3). Om jag kan undvika att plåga henne i en bil i så många timmar gör jag det. Hon skulle bli fruktansvärt uttråkad.
4). Vädret är oberäkneligt. Trängsel, värme och kanske också regn; med en barnvagn- NEJ.
5). Att få lite egentid med resten av familjen, å sån lyx! Att för en gångs skull kunna lägga ner lite extra tid på den äldre skitungen och göra något tillsammans med bara honom och Jim.. Det känns underbart!
Sedan fanns det ingen plats till i bilen så Charlie kunde inte följa med (då hade Jim fått avstå) men även om det funnits plats så hade jag aldrig i hela livet tagit med henne. Vi var på Parkens Zoo för knappt en månad sedan. Hon sov sig igenom i princip hela dagen och var mest intresserad av att dra mig och John i håret. Djuren brydde hon sig inte ett skit om, så varför i helvete ska vi då göra oss besväret när vi har fått barnvakt?!
Visst visst, jag vet, alla barn är olika och om nu din bebis hade utbyte av att vara på djurpark i den åldern- Va skojigt för er. Men vår har det inte.
Om föräldrar (särskilt unga tyvärr och i synnerhet mammor) kunde kliva ur den här bubblan av egoism och förakt för att istället fokusera på att hjälpa varandra så skulle småbarnskaoset bli mycket trevligare för alla parter, så även barnen. Kanske något att fundera på? Tackar återigen gudarna för att jag föddes så otjejig..
Nu ska jag avsluta här för att packa inför imorgon. Och för att provocera er lite extra, ni som avskyr mig, så kan jag berätta att Charlie troligtvis kommer att få sova borta TVÅ nätter. Nu lyfter ni kanske luren för att göra en orosanmälan på oss för att vi inte tar hand om vårat barn. Varsågoda!
Det är helt enkelt så att vi åker MYCKET tidigt imorgon bitti och kommer hem mycket sent imorgon kväll. Ska väl också tillägga att hon inte hämtades idag förrns en kort stund innan läggdags. Imorgon eftermiddag ska Cissi, Charlies favorit, att hämta henne då mina föräldrar ska bort. Om jag oroar mig? Inte ett dugg. Cissi har hon känt sen hon föddes och hon kommer ha det så bra. Precis som vi, för imorgon ska vi njuta! Och köpa något fint kramdjur till Charlie förstås. Önskar alla en trevlig kväll!
