Det pratas ju mycket om barn i medier just nu och allt fler & fler runt omkring skaffar barn.
Kanske är Sverige på väg till sin första riktiga Babyboom på länge? Va bra tycker jag! Den svenska befolkningen behöver växa.
I det här inlägget tänkte jag prata lite om vad jag själv tycker har varit den jobbigaste delen med att skaffa barn och vara förälder och hur jag tänkte innan jag fick barn.
Innan Charlie föddes, ja innan hon ens var påtänkt, hade jag inga tankar om HUR det skulle vara att få barn. Givetvis hade jag drömmar (som i princip alla kvinnor, det ligger ju i vår natur och jag har ovanligt mycket moderskänslor pumpande i kroppen, en riktig ”mamma till alla”) om att skaffa barn och hur det skulle vara när jag väl stod där med en barnvagn. Men då handlade drömmarna mest om att klä bebisen, visa upp den och se den utvecklas. HUR det egentligen ÄR att få barn; även de mindre roliga delarna som skrikiga kvällar och bajsblöjor, har jag inte haft någon erfarenhet av alls innan jag själv satt där med en liten bebis.
Alla gravida har nog fått höra ”Se till att leva livet nu! När bebisen kommer är du bunden och kan inte göra som du vill längre” och ”Ja passa på och sov nu! Sen kommer ni inte få sova på arton år”. Hmmmmmmmmmmmmmmmmmmm. Inget utav dessa påståenden har stämt riktigt för oss.
Bunden? Det vill jag inte påstå. Visst, självklart ser livet annorlunda ut och kräver mycket mer planering men jag kan fortfarande göra allt jag vill, d.v.s gå ut på krogen, festa, träffa vänner och vara i stallet. Det har bara blivit lite mer strukturerat.
Vaknätterna då? Om jag ska vara ärlig så har vi inte haft en enda sån. Charlie har alltid (typ peppar peppar..) varit exemplarisk när det gäller sömn.
Hon hade en period då hon hade ont i magen (ej kolik utan överkänslighet så en mildare grad) då hon kunde skrika nån kvart, tjugo minuter efter måltiden på kvällen.
Det var väl jobbigt men vi har hela tiden varit två så allting har mildrats. Och visst var det körig i början (även om man glömmer fort) att stiga upp varannan timme för att mata. Det tog ett tag innan man vande sig men det var bara en tidsbegränsad period om högst tre månader. Nu sover hon oftast från 20, 21 – 10, 11:00. Så jag har haft en väldigt bra mammaledighet, inte EN ENDA GÅNG har hon vaknat före nio haha!
Så vi har sluppit ifrån dessa skräckinjagande vaknätter som förvandlar en helt normal människa till en dreglande Zombie.
Så vad har varit jobbigast för mig? Måste fundera lite..
Jo, det är nog om kvällarna. Sen C var 7 månader så har hon i princip krånglat VARJE kväll vid läggning. Hon är mätt, blöjan är torr och hon gnuggar sig i ögonen – MEN- det är en envis fröken.. hon vill INTE sova. Vissa kvällar är värre än andra och tro mig, ibland skulle man vilja trolla fram en banankartong och posta henne långt, långt bort. Som högst har hon hållit låda i tre timmar och det var så himla jobbigt att vi dagen efter tog kontakt med bvc för att få stöd och råd.
Gjorde ni något fel? Hade hon ont? Allergi? Svaret blev nej. Vi hade helt enkelt bara en väldigt envis dotter!
Nu har det lugnat sig något och oftast håller hon bara på 10-20 minuter innan hon ger upp och somnar, Vi fick tips från sköterskan att gå in var tionde minut och lägga om henne. Hon är varken rädd eller ledsen utan bara arg. Innan tog vi upp henne (övertrött bebis = !) och då tokskrattade hon oss rakt i ansiktet, typ ”Där fick ni!”
Jag vet att det finns smurfar som tycker att vi är hemska som låter henne ”ligga och skrika” men nu är det så att hon inte lider av separationsångest. Hon är helt enkelt bara väldigt lik sina föräldrar!
Något annat som jag tyckt varit jobbigt, det är nog att hon spydde så oerhört mycket framförallt i början. Och hon slutade inte förrns hon var runt 8 månader.
Troligtvis var det omogen magmun som spökade och jag hoppas inte att hennes syskon kommer få det. Tur att det finns tvättmaskin!
För övrigt så är hon världens bästa snällaste unge. Alltid go & glad, social och framåt. Nu väntar vi bara på resultatet om förskoleplats.. borde komma nu i veckan.. spännande! Själv har jag kommit hem från huset så ordningen här hemma är återställd. Skönt med lite semester – och lika skönt att vara tillbaka i rutinerna igen.
Dålig uppdatering med bilder men mobilen är fortfarande trasig så ni får nöja er med en gammal söt bild. Trevlig kväll!
