I tisdags fyllde våran lilla Bebis (som nu officiellt inte är en bebis längre) 1 år!
Att det är ett år sedan hon föddes visar bara hur snabbt tiden går. Och det skrämmer mig. Man hinner ju inte blinka förräns en dag är till ända. Ska nog uppfinna ett livselixir. Åtminstone en tidsmaskin. Hur som helst så har vi ingen bebis längre. Och det känns tomt! Men vi kan ju låtsas åtminstone, hon har ju fortfarande samma storlek som en 6 månaders bebis .. Hehe!
..och nu
Ett helt år har passerat. Ett år som både innehållit glädje och sorg. Att klara av sitt barns första år är stort och det har inneburit många prövningar.
Till er föräldrar som befinner er mitt i det vill jag säga – Det går över. Det blir bättre. Och det finns en dag då du faktikst kommer vakna upp helt utsövd igen.
Och till er som väntar på ert underverk vill jag säga – Ni har inte en aning om vad ni gett er in på. På både gott & ont!
Grattis på födelsedagen Charlie & grattis till mig & Jim, ingenting blev som den där sköterskan på ungdomsmottagningen förespådde, hon som försökte tvinga oss till en abort. Vi klarade det!