Innan jag berättar om den helt otroliga upplevelsen
idag så tänkte jag rabbla lite kort om kasinostaden Laughlin som vi sov över på i igår.
Vi bodde alltså på ett hotell som heter Golden Nugget.
>
Ärligt talat så var det de sämsta stället vi varit på hittills, 0/10 möjliga.
Maten var typ som att äta en klump med fett oavsett vart vi åt någonstans (på ett ställe fick vi dela tre personer på en gaffel)
och hotellet var kallt och stökigt.
Dessutom fick vi bara två rediga sängar fast vi beställt tre så jag fick sova på en LUFTMADRASS på golvet.
Luften hade pyst ur någon gång under natten så vaknade tidigt i morse
av att jag i princip låg direkt på golvet.
Spännande upplevelse!
Laughlin är en kasinostad och hotellet ett kasinohotell.
Ett kasino är enligt min beskrivning ett ställe dit rika amerikanare åker
för att spela bort pengar.
Här ser ni ett par bilder från spelhallen som låg i hotellet.
Om ni undrar varför flera stycken är utklädda till
gröna träskmonster så firade dem saint patrick’s day (Irländsk högtid) igår.
Enda pluset med staden var att jag hittade ett helt okej outletcenter så jag fick shoppa lte.
En bikini, två tröjor och fem par trosor hittade jag för en billig peng.
Efter en läskigt flottig frukostbuffé (se reportaget under bilden)
som inte ens var någon buffé packade vi in oss i bussen och åkte mot naturreservatet Grand Canyon.
Ser det gott ut?
Kanske om man har jävligt dålig smak.
Men det var det inte.
De amerikanska pannkakorna var gjorda av ett tjockt lager flott.
Kändes lite som att tugga på sockrade bildäck, det log liksom aldrig slut.
De var så söta att man var tvungen att dricka efter varje tugga.
Synd nog var juicen lika söt så den släkte inte direkt törsten.
Tillbehör till pannkakan var lönnsirap och SMÖR.
Bild nummer två föreställer en vanlig amerikansk frukost.
Allting var bara smör och flottgegga. Ingen krydda alls. Skinkan gick inte att tugga på.Blää!
Sämsta hittills, definitivt. 2/10 blir betyget.
Hiss
Många sorter. Hade kunnat vara riktigt kul.
Fick en ordentlig kniv att skära skinkan med.
Diss
För flottigt och sött.
Man känner sig riktigt äcklig när man går därifrån.
Lång väntetid. Satt en halvtimme och väntade på att bli serverade.
Man fick inte plocka själv utan fick välja mellan ett par olika sorter som sen bars till bordet.
Varken frukt eller grönsaker fanns att välja på.
Framme i Grand Canyon fick vi gå och se på utsikten som verkligen är något alldeles extra.
Typ en One in life time.
Ska ni besöka Arizona, som för övrigt är mitt drömställe att bo på, så är Grand Canyon ett måste.
Hissnade som attan i magen att kika ner.
Och jag är inte alls höjdrädd. Höll hårt i räcket!
Jag och mor vid GC, båda lika sammanbitna!
Fantastisk vy. Aldrig sett något liknande någon annanstans.
Fick hela tiden känslan av kritaperioden, dinosauriernas tid.
Nästan så man väntade på att en flygödla skulle komma svischandes..
För tvåtusen svenska kronor kan man ta en flygtur över GC med helikopter.
Också en One in life time så vi slog till och gjorde det. Värt varenda krona.
Här bokar min farsa resan för oss.
I bakgrunden (Blondt hår) står vår guide Anna.
Taggad!
Jag i helikoptern strax före start, inte lika taggad. Livrädd!
Efter flygturen som varade i ca 25 minuter kunde jag konstatera att:
1. Upplevelsen var helt otrolig. Kan inte jämföras med någonting
jag gjort tidigare och jag ångrar verkligen inte att jag vågade prova.
2. Om piloten får en stroke är vi rätt illa ute eftersom det är HÖGT.
3. Helikopter är ingenting för mig.
Såg också en del intressanta djur i parken.
Tyvärr inga Pumor.
Den här lilla Ekorren ville ha något gott.
Rätt som det var så dök den upp framför mig, så nära att jag kunde klappa den på svansen,
vilket vi givetvis blivit tillsagda att inte göra då dem bits HÅRT, men kunde inte låta bli.
Som vanligt!
Diggade den här ”Elken”, som den heter som lugnt och sansat spatserar över vägen.
Hur tama som helst trots att de är vilda.
Nu bor vi på hotellet Canyon Plaza som ligger i närheten av Grand Canyon.
Överlägset bästa hotellet vi hittills varit på och jag vill rekommendera, rekommendera, REKOMMENDERA det till er
om ni åker för att titta på Grand Canyon.
Trevlig personal, fint hotellrum och SKÖNA sängar.
Hela hotellet är vackert och man känner sig hemma på en gång.
Åt resans godaste mat på en restaurang intill och den bästa efterrätten jag någonsin ätit.
Lax med bakad potatis till förrätt & brownies med glass till dessert.
I USA finns det inget som heter kladdkaka. Istället har dem brownies.
Mätt och belåten sitter jag nu här och skriver innan sängen.Imorgon ska vi äntligen köra igenom ett Indianreservat
(är helt frälst på indianer och deras kultur) och så ska vi besöka Bryce Canyon nationalpark, ett liknande ställe som GC.
Jag är annars inte så intresserad av berg och bergsområden
och har svårt att tro att något kan slå GC som till och med jag fann sevärt, så jag taggar mest inför indianreservatet.
Önskar er en trevlig kväll från andra sidan klotet!
Avslutar inlägget med lite bilder från hotellet.
Med kärlek,
Nadia.
* För er som inte vet det är GC ett ökenlandskap i nordvästra Arizona, USA. Grand Canyons nationalpark (4 926,7 km² stor) är sedan 1979 med i Unescos lista över världsarv. Coloradofloden har grävt sig ned i berggrunden under lång tid och bildat världens största kanjon. Den är cirka 446 kilometer lång, 0,4–24 kilometer bred och upp till 1,6 kilometer djup. Grand Canyon kallas världens största och äldsta historiebok, eftersom den innehåller så många olika gamla bergarter. Det övre lagret består av den yngsta bergarten, som är en kalksten och som är 250 miljoner år gammal. Under kalkstenslagret finns fler äldre bergarter. I klipporna kan man hitta många fossiler.
Varje år dör 10-15 personer genom att falla ner från Grand Canyon trots att säkerheten är hög. Framförallt är det pojkar i åldern 15-25 som möter en skoningslös död efter att ha utmanat ödet & bestämt sig för att ta ”häftiga” bilder.
Längst ner i dalen bor en urgammal indianstam kvar med ca 500 invånare.
Dem vill leva ifred och det är förbjudet att åka dit och titta.